månadsarkiv: september 2008

Jaktlund är här

Carl-Henric Jaktlund är här.

Han säger att han hittade Dagenmontern genom att han såg Göran Skytte och gick i motsatt riktning.

Oklart var den humoristiska poängen ligger, men han tyckte jag kunde hälsa det

Och att han inte ämnar Bokmässblogga

Då vet vi.

Uppdatering: Nu förklarar sig Carl-Henric. Skämtet låg hur suspekt det lät, när det i själva verket handlade om att han antog att Skytte kom från religionsavdelningen. Han är en höjdare, den där Jaktlund.

GårDagen

Det pågår ett ofrivilligt skämt här i Dagenmontern.

Det här hänt något i leveransen av fredagens tidning, så vi står fortfarande med torsdagens tidning. Så när folk kommer fram och frågar om det är dagens tidning förklaras det ”Nej, det är gårDagen”.

Jag antar att saken har med Göteborg att göra.

Hur lite ett samfundshopp berör

Det är lite skamset för mig det här med Hedins hopp till Ryttargårdskyrkan.

För någon vecka sedan så satt jag i en chatt med en vän från den kyrkan. Vi snackade om ditten och datten, men även om det församlingsmöte som nyss varit i hans församling.

Jag: Så, kom ni fram till något roligt?

Han: Nej. Det enda som stack ut var väl att Sten-Gunnar Hedin ska komma och predika regelbundet under hösten.

Jag: Jahapp.

Han: Men det ligger väl inget nyhetsvärde i det va?

Jag: Att han kommer och predikar? Nej, vadå?

Han: Nej, det tycker inte jag heller.

Det irriterar mig så klart nu. Och jag har redan ringt och skällt ut min vän (som om det var hans fel…) att han inte var tydligare att Hedin skulle vara anställd hos församlingen och att han i praktiken skulle få en närmast pastoral tjänst.

Men våra reaktioner där i chatten säger också något om både mig och min vän. Men kanske allra mest om min generation.

Vi bryr oss helt enkelt inte. Samfund är oviktiga. Det är något som ”de andra” håller på och tjafsar om. De som bråkar om nattvard, dop och annat viktigt. För min generation handlar kyrka först och främst om var vi känner oss hemma. Var vi tror att vi kan bidra med något eller/och växa i vår gudsrelation. Inte om kyrkan har prefixet mission, katolsk eller pingst.

Att Hedin blir EFK:are är således lite av en axelryckning. För mig och sannolikt för hela min generation.

Men med det sagt: Det är en viktig kyrkopolitisk markering som jag välkomnar, beundrar och älskar. 

Och som jag borde snappat upp redan i den där chatten…

Göran Greider om treenigheten

Chefredaktör-Elisabeth ledde under eftermiddagen ett seminarium med Göran Skytte, Göran Greider  och Maria Küchen.

Under samtalet ville inte Göran Greider prata om Gud.

- Jag vill bara prata om Jesus Kristus, sa han.

Elisabeth blev något konfunderad.

- Jag tror nog du har lite problem med treenigheten då?

Göran Greider kontrade blixtsnabbt:

- Jag ger fan i treenigheten.

Det blir lite ensamt ibland

Det är inte bara Mackan som har problem att dra folk. Det är ett gigantiskt program, och varje monter har egna små intervjuer, föredrag eller föreläsning. Och jag får alltid lite hjärtknip när jag det är så tomt.

Eller när det är tvärtom. Massor av folk passerar men ingen stannar.

Som den här mannen. Han högläser ur sin bok i en vältrafikerad monterkorsning. Men inte en enda stannar upp och lyssnar. Han fortsätter läsa och då och då dyker hans blick upp från boken i hopp om att möta någon annans.

Hjärtknip.

Signering och bloggträff

Se där! Monica från bloggen All I want, och ståupp-Mackan är och hälsar på. Det är roligt. Det blir en hel del sådana här möten där man nu får ett ansikte och en röst på personer man annars mest läser saker av.

Mackan är för övrigt också författare och tänkte att han, i likhet med de stora författarna, skulle bjuda på en signering av sina böcker. En stund in i signeringen inser han att han fått en släng hybris och skickar följande MMS av utsikten från hans sida signeringsbordet.

Det blev 1 bok signerad. I alla fall.

Trots det har han en till signering vid 15. Snälla, någon, gå dit och köp en bok. Monter A4:65.