månadsarkiv: november 2008

Saker som bevisar att jag borde komma ut oftare

Bläddrar igenom min mobiltelefon och hittar den här bilden. Den är ifrån helgen. Jag åker någonstans utanför Huskvarna och ser en skylt jag inte sett förut. Jo jo, på bild och i tidningen, men aldrig på riktigt! Och jag fascineras mycket av denna asymmetriska skylt. Ovala nollor i bredd. Det känns utomlands, som en ny era inletts. Det känns som framtiden.

Och av någon anledning känner jag mig plötsligt nödgad att stanna bilen och föreviga detta tillfälle.

Jag skickar bilden till en vän, men inser först nu hur oproportionerligt uppspelt jag är. Samt att jag uppenbarligen behöver komma utanför Stockholms tunnelbanenät oftare.

Måndagsyoutube – Rädda Rickard Palm

Rickard Palm. Ni vet säkert inte vem det är på rak arm. Men om jag säger Rapport-ankaret som tvingades raka av sin mustasch? Då vet i alla fall fler vem han är. SVT tvingar honom nu bort honom från dagssändningarna. Och detta kan vi givetvis inte acceptera. En av den moderna tidens största nyhetsankare. En person som, genom att blotta sina felbarheter, blivit legendarisk. Redan nu.

Som när Rickard tycks få en blackout:

Eller när Rickard inte kan hålla sig från att lägga en kommentar efter ett inslag:

Eller när Rickard råkar referera till Jordkaka istället för… Jordbävning.

Eller, till sist, för att du trodde att du var snygg i mustasch:

Vi älskar ju dig, Rickard Palm, just för att du är felbar. Lämna oss inte. SVT, tvinga oss inte se på andra nyhetsprogram. Please.

 

Uppdaterad:
Missa inte heller det här:

Tillbaka från festligheter

Jag hittade en röd tröja! Släkten ryckte ut och skrapade fram en från längst ned i någon byrålåda. Mycket skönt.

Det var en trevlig kväll förresten. En hel del intryck om kristenkultur sköljde över mig, som jag gärna delar med mig av en dag då jag inte behöver örfila mig för att orka blogga ytterligare en mening.

Så, kvällen. Trevligt, men lite inte alls så mycket interna skämt som jag hade väntat mig.

 Hade trott på en del moderatorgliringar, kanske att någon av de mest aktiva användarna skulle hyllats eller att det skulle diskuterats varför deras maskot Angelos tröja inte täcker magen.

Det sistnämnda tog jag förresten själv upp när jag satt i någon slags intervjuposition på scen. Jag tänkte att det skulle visa lite hur insatt jag var. Men uppenbarligen var jag den enda som överhuvudtaget noterat att naveln syntes. Skämtet föll lite platt, kan jag tycka, vilket även gjorde att jag inte valde att gå vidare på att glipan dessutom ser ut att avslöja ett graviditets-ärr.

Jaja. Tough crowd.

Det var kul i alla fall. Och det kändes viktigt att vara på plats för att uppmuntra när kristenprofilerade företag vågar satsa på nätet och på unga. Det har Crossnet verkligen visat att det vågat, när nu Flow fyller fem år.

Roligt också att träffa några av er läsare! Det borde man göra oftare.

Well, nu somnar jag. Godnatt.

Uppdaterad: Här hittade jag bilder på mig själv och min röda tröja

Och här överlämnar jag vår present

 

När kyrkan skapar rädsla för att dricka kaffe

Jag hade egentligen tänkt att ha med den här i veckans länkar. Men den är lite för bra, lite för viktig, för att bara noteras.

Det är Adventistbloggen Evangelisk-Progressiv Adventism som i bloggposten ”Kaffe!”, signerad PA, skriver alldeles lysande.

Adventisterna har gjort hälsa till sin profilfråga. Leva sunt och säga nej till exempelvis kött och kaffe. Det är i alla fall vad vi vet om samfundet (ungefär som att vi vet att Frälsis lagfäst att gitarrer ska hållas i hakhöjd).

Men i bloggposten uttrycker PA hur trött han är på detta hyckleri. Kaffe har blivit en symbolfråga. Man kan dricka vilka teer med vilka gifter som helst. Överkonsumera socker eller jäsa framför tv:n utan att någon bryr sig. Bara man inte dricker kaffe.

Själv är han en del av underground-adventisterna. De som dricker kaffe i smyg. Som smusslar och använder kodnamn för kaffet (”brasilianska örtte”)för att inte bli påkomna.

Men PA är trött på att vara rädd.

”Rädd för att bli fördömd och kritiserad av de medvandrare som insisterar på att man inte ska dricka kaffe.”

Och inte minst – över att hans kyrka distanserar besökare som bygger sitt sociala liv kring drycken från kaffebönan. PA sätter fingret på något oerhört viktigt när han skriver:

”Om folk ska stöta sig på något hos oss, så låt i så fall Kristus bli deras stötesten, inte våra mat- eller dryckesvanor.”

Jag anar till och med en form av halsbrytande mod när han sedan deklarerar:

”Till dig som också tar dig en kopp emellanåt: Kom ut ur garderoben, och ta kaffemuggen med dig[till kyrkan]! Låt bryggarna puttra i kyrkan, eller ställ åtminstone fram det frystorkade kaffepulvret!

Och du som inte trivs med tanken på detta: Jag förstår att det känns avigt. Men jag ber dig: låt mig få vara mig själv. Låt mig även här få uppleva kärlekens fullhet och slippa vara rädd. För min del lovar jag att respektera ditt val av varma drycker, och jag lovar att medverka till att vi alltid serverar ett brett utbud av örtteer till alla dem som inte dricker kaffe.”

Det kan upplevas komiskt, på många sätt. Att det kan bli ett sådant ståhej kring vanligt kaffe. Men bloggposten pekar på något allvarligt. Där vi kan byta ut kaffet mot andra saker. Den pekar på en hycklande kyrka som snabbt bestämmer sig för att vissa synder, varor, drycker och beteenden, är mer syndigt än andra. Om hur en kultur av rädsla byggs för att inte bryta mot mönstren.

I det sammanhanget blir det närmast vackert att läsa om hur PA vägrar fortsätta låta sig kuvas.

Jag älskar meningen om att Kristus måste få vara stötestenen för den som söker sig till Gud – inte våra fåniga regler. Tänk om vi kunde tillåta mer av det. Att låta människor vara som de är. Låta deras liv, deras värderingar formas av sin gudstro istället för att pressas in i kyrkans former. Så de blir som oss. Sådana vi förstår.

Det är lätt att säga. Att människor får komma som de är. Men när de inte anpassar sig efter våra dryckesvanor (oavsett om det är kaffe, lättöl eller alkohol), våra värderingar (abort, homosexualitet eller äktenskap) eller former (sånger, klädstil eller tal) blir vi nästan arga. Förnärmade.

Kyrkan har ett problem här. Och för mig belystes det på ett fantastiskt målande sätt genom att använda ett för mig så avlägset exempel som ”kaffe”. Läs hela bloggposten. Och fundera på vad som händer om du byter ut ordet ”kaffe” mot något från ditt sammanhang.

http://evangelisk-progressivadventism.blogspot.com/2008/10/kaffe.html

Veckans länkar v47

* Domprost Åke Bonnier har varit i S:ta Clara kyrka och predikat. Han menar att S:ta Clara representerar en mer karismatisk och evangelikal kristendom med stora skillnader i Bibelsyn mot hans egen. Vilket samtidigt gör honom fundersam:

”Jag förstår att människor dras till S:ta Clara och kan på en gång vara fundersam över att den evangelikala traditionen är den som växer mest av kyrkotraditionerna i världen.

* Flower Street Café tipsar om hur du kan uppleva Kinas censur på internet. Via en Firefox-applikation (ett program) du installerar kan du uppleva hur det känns att surfa runt på ett censurerat internet.

* Mackan Andersson ironiserar över det faktum att Svenska Bibelsällskapet delar ut sitt eget pris – till sig själva. ”Jag tror att jag ska börja dela ut pris till mig själv också och se ifall jag kan få media att nappa på det.

* SSU har gjort en ganska ful video om äktenskapslagen. Mest för att undergräva sittande regering. Det fula handlar inte om kvaliteten, utan om guilt by association där Reinfeldt blir en nickedocka till Phelps.

* Apropå landsledare och Youtube så har Obama börjat adressera nationen varje vecka - på Youtube.

* I tider där det pratas mycket om artister och författare som förfasas över nedladdning är det synnerligen intressant att se att Monty Pythongänget nu lägger ut sitt bästa material på Youtube. Helt gratis. Varför? De tror helt enkelt att det kommer få fler att köpa deras fullängds-dvd. Och jag tror de har rätt. Se deras fantastiska video om saken här.

* Johan Stenberg gör, med glimten i ögat, en genusgranskning av Dagen.se. Det är roligt. Men i det komiska sätter han också fingret på något ganska besvärande. Framförallt när det gäller nyheter och bilder på Dagen.se:s etta. Jag/vi försöker tänka så aktivt som möjligt på det där. Att bildsätta med kvinnor så fort det är möjligt. För en mansdominerad värld (och kyrka) fortsätter att vara mansdominerad om vi inte aktivt ger kvinnor plats. I de små och stora sammanhangen. Det var därför vi, på kvinnodagen i mars, bildsatte Dagen.se med uteslutande kvinnor. Det var inte lätt, men det gick. Och vi behöver fortsätta påminna oss om att sluta göra det så lätt för oss.

* Hackers är på gång. Via Beta alfa läser jag hur skivbolaget EMI hackats och via Infontology ser jag att Axe är hackade. Men de verkar inte bry sig. De är, flera veckor senare, fortfarande hackade.

Vem har ett rött plagg 2008?

CrossnetFlow-fest i dag som sagt. Och jag står och kliar mig i bakhuvudet framför garderoben. Det är dresscode röd och jag inser att jag inte äger ett enda helrött plagg…

Vem gör det 2008? Jag tror det var i mitten på nittiotalet rött fungerade som snygg-plagg. Möjligtvis också 2002.

Men, men. Det blir ju ett marknadsmässigt genidrag om de lyckas få alla klädda i Flow-rött. Och man vill ju inte vara en partypooper. Så nu blir det en sväng förbi Intersport innan kvällen.

Är det någon mer som ska dit? Ser fram emot att skaka hand.

Crossnet Flow gör det bra

Nu har jag kommit över ytterligare ett fint exempel på reklam skapat i kristna sammanhang.

Det är Crossnet Flow, ett kristenprofilerat community, som ska ha femårskalas i helgen. I samband med kalaset har man gjort filmklippet nedan.

Det är, i all sin enkelhet, väldigt funktionellt och bra. Utan att tråckla in sig i svårbehärskad teknik skalar man av och lyckas få en pampig känsla. En känsla av att man är del av något större. Inte minst genom den sköna voice over-rösten som snarare än att bli töntig ger kvalitet.

Bra jobbat Crossnet Flow! Och självklart kommer jag vara på plats på festen för att fira att ni under fem framgångsrika år lyckats samla kristna över hela Sverige på nätet. Det är ett sant konststycke. Och kräver både förstånd, fingertoppskänsla, uthållighet och mod. Grattis!



Få mer av Dagen.se på din blogg

När vi nu är i farten och tipsar om saker du kan ha på din blogg får jag ju inte glömma vårt senaste tillskott.

Sedan länge kan du lägga in en widget med de senaste nyheterna från Dagen.se.

Lägg till den här koden i någon sidebar:

<script type=”text/javascript” src=”http://www.dagen.se/extra/nph2.asp?antalet=8&tableWidth=180” ></script>

Så ser det sedan ut såhär:

Men efter att några bloggare efterfrågade att även få Dagen.se:s mest lästa artiklar som widget knåpade Linus ihop den här också:  

 

Och för att få den koden och kunna klicka och känna lite på de här grejerna kan du gå in och kika här.

Hur vi går miste om nyteknologisk välsignelse

Jag måste fortsätta och visa reklamen som Frälsningsarmén i Visby gör.

För jag tycker de lyckas.

Jag skrev om det tidigare här, och fick i dag se deras uppföljande affisch. Kolla (och klicka på bilden för att förstora):

 

 

Sådana här grejer gör mig så genuint glad (eller välsignad som vi frikyrkisar ibland kan säga). Dels över att se hur begåvade människor får möjlighet att göra det de är bra på i kyrkan. Men kanske ännu mer när gåvorna inte handlar om musik, drama eller god retorik.

Musik och tal har nästan strypt alla andra gåvor. Är du omusikalisk och blyg på scenen är det nästan svårt för din kreativitet att blomma i kyrkan. Vi verkar helt enkelt inte veta hur vi stimulerar eller uppmuntrar dem som inte kan vara ett inslag i den traditionella förmiddagsgudstjänsten.

Det är så klart inte så överallt (vilket ovanstående är ett lysnade exempel på). Men jag tror vi skulle må bra av att kreatörer, inte minst inom kommunikation och media, uppmuntrades och stimulerades mer. Inspirerades.

Webbmänniskorna. Reklammänniskorna. Filmmänniskorna. Ge dem utrymme, köp dem utrustning. Och se hur det budskap vi vill presenteras plötsligt paketeras på ett sätt som blir till enorm välsignelse.

Mitt favoritexempel på det här kommer från min vän Kristofer. Det är, i mina ögon, ett sant underbarn. Helt självlärd, men med ett brinnande intresse, har han experimenterat sig fram mellan webb, video och design. Och det blir bra. Riktigt bra.

När jag riktigt behöver inspiration och känna lite hopp för ett dammigt kristensverige går jag in på youtube och tittar på den introfilm han gjorde inför Frälsningsarméns kongress 2007. Det är bra. Riktigt bra. Och jag blir än en gång påmind om hur mycket välsignelse vi förlorar genom att envisas att inte försöka ta till vara på och nära nya uttryckssätt.

Kolla:

 

Jag tänker att vi kanske kan börja lyfta mer goda exempel här? Har du gjort ett bra klipp? En bra affisch, annons eller en edgy hemsida? Maila mig (adress finns till vänster) eller skriv en kommentar.