månadsarkiv: mars 2009

En övermodig redaktör på Nalen

Titta här! Här står jag på Nalen tillsammans med Sofia Mirjamsdotter (från bla Aftonbladets Bloggvärldsblogg), och PM Nilsson från Newsmill och förbereder oss för att prata:

Bland åhörarna satt chefredaktörer och andra redaktörer från hela landet. Bland annat DT.se:s webbchef Anna Runnberg som påpassligt tog de här bilderna och twittrade upp dem.

Det var en rolig grej, hela saken. Ännu roligare blev det att hoppa över den traditionella Powerpointpresentationen och testa något nytt.

Tidigare i dag la jag ut hela mitt manus på bloggen, inklusive länkar. Och under min presentation kopplade jag upp mig och surfade runt på mina förberedda länkar för att direkt kunna visa exempel på vad vi gjort.

Resultatet? Well. Det var kanske något övermodigt att dyka upp till Nalen utan vare sig egen dator eller backup-plan (tänk om uppkopplingen inte hade fungerat? Dagen.se kraschat? Alla dessa scenarior skrämde jag upp mig med på vägen dit).

Jag hamnade framför en dator med Internet Explorer och en Google search-bar som jag i all stress inte lyckades få bort. Inte heller fanns någon mus med scrollhjul.

Det var ett kul grepp, och något nytt. Hade jag gjort om det hade jag haft med mig egen dator, riktig mus och sett till att klicka på alla de förberedda länkarna…

Oavsett det blev det, att döma av reaktionerna  twitter, uppskattat.

Vilken nytta har vi sociala medier?

I dag ska jag träffa en massa journalister och prata om sociala medier. Jag kommer ha en liten presentation av vad Dagen gjort. Hur vårt tänk är och sånt.

Den spontana tanken var att ha Powerpoint. Men jag tänkte att vi kunde testa något nytt! I stället för slides så klickar jag helt enkelt in på den här bloggposten och håller min presentationen utifrån den. Klickar upp länkar i nya fönster för att visa och sånt. Och så får ni ju chansen att påverka innan jag håller min presentation. Allt i sann social anda.

Så. Nu börjar presentationen:

Vilken nytta har vi av sociala medier?

Personliggör. Går från kall enkelriktad tidning till att bli människa. Personlig och relationsskapande.

Hur gör man det?

Det första steget är att kliva ner i strömmen. Finnas med användarna, bland användarna och lära känna användarna. Skapa relationer. Det handlar inte om att pinpointa nästa grej – det handlar om att förstå läsarna.

Två jätteenkla sätt:

* Bloggar (det borde varje journalist ha – inte minst för att levandegöra varje artikelförfattare och dela marginalanteckningar till artikeln)

* Mikrobloggar – Bloggy, Twitter. Inte bara för Dagens artiklar, utan också reportrar. Resultatet av det har varit otroligt gott. Dels för bloggposter och nyheter, men allra mest för att vara ännu mer lättillgängliga för våra läsare att ge respons och feedback. Kostar inget, kan göras från mobilen. Och bevakningen av anrop på dig kan göras via ett rss-flöde.

Och hur använder vi bloggar och mikrobloggar i vårt journalistiska arbete?

* Jag får en läsarpanel som direkt kommer med synpunkter inför varje nytt steg vi tar. Framförallt har det varit nyttigt i Redesign-procesen.

* Jag ska träffa Åke Bonnier och funderar på vad våra läsare undrar.

* En samfundsordförande vill vara hemlig och inte berätta vilken församling han kommer bli pastor i. En fråga räcker för att minuter senare få det avslöjande tipset.

* Ett rykte per sms och mail börjar plötsligt cirkulera över hela kristna världen. Inga tillförlitliga källor. Läsarna hjälpte till att hitta källan och avslöja att det var fejk. 

 

Bloggen har blivit ett naturligt och viktigt redskap för alla våra bloggare.

* Ledarbloggen testar ofta texter och idéer på bloggpubliken innan de skriver för pappret.

* Kulturbloggen är ett forum där läsare lätt kan höra av sig med respons på saker de läst.

* Och för att det inte ska förbehållas bara journalister med bloggar har vi startat Tipsbloggen. Det ska inte vara belastning utan bara redskap.

 

Men inte bara vi själva är sociala – även vår sajt

Artikeltexter är bara startpunkt. Poängen är att visa hur mycket vi värdesätter våra läsares engagemang – och hur mycket det kan betyda för artikeln.

* Blogglänkar – Läsarnas bloggposter under varje artikel (och en notifiering till reportern automatiskt). Där vår artikel slutar börjar medborgarens kommentarer, fördjupningar och analyser. Det ger oss i vår tur möjlighet att bygga vidare och göra bättre journalistik.

* Vi låter läsrna hjälpa med irriterande korrfel via knappen ”anmäl textfel”.

* Vi låter läsaren skicka in sina egna artiklar, bilder och krönikor. Vi märker upp dem tydligt och blir inte ”boven” som väljer bort att bevaka ungdomshelgen i Sollentuna.

* Vi länkar ut från våra artiklar till andra nyhetssajter.

 

Resultatet?

* Trogna läsare som är delaktiga i hela processen. Som är våra ambassadörer. Som känner att de är med och äger tidningen och dess utveckling. Och som återkommer.

* Dubblerat antal unika besökare och nya besöksrekord varje månad. 

Så:

Det är enkelt, har låga kostnader och tar liten tid. Handlar inte om svulstiga plattformar eller svåra tekniker – utan tänk. Att förstå att internet inte är lika mycket teknik som kommunikation. 

 

Och vad händer härnäst?

Uppmuntra dina reportrar (som vill) att vara med i strömmen av information. Då behöver du inte ställa frågor som ”Är Twitter verkligen är något att satsa på”, ”Är Facebook en fluga”. För de kommer redan finnas på de tjänster där läsarna vill kommunicera med dem.

För det handlar inte om ”nästa grej”, utan att kliva ut och vara där läsaren finns och vill ha oss. På deras vis, för dem.

Det är först när vi kan vara så flexibla som vi blir relevanta och inte förskjuts som ”gammelmedia”. 

 

***

Dåså. Tror ni jag klarar det på 20 minuter? Känns lite i längsta laget…

Han ger bort ett klädesplagg om dagen

Fastan pågår inte bara hos Dagens fastebloggare (ni följer väl?), utan över hela världen. Och så också kreativiteten över vad man kan avstå.

Ett av de mer kreativa greppen står den här mannen för (som envisas med att inte skriva ut sitt namn någonstans). Under fastans 40 dagar ger han varje dag bort ett klädesplagg som han äger.

Varje dag lägger han upp ett filmklipp där han förklarar vad det klädesplagget han haft har betytt och ger sedan bort det till en vän eller okänd.

Rolig grej tycker jag. Följ hans 40 dagar här.

Här följer ett klipp där han ger bort ett par märkesjeans till en okänd kille på ett kafé:

Vilken bönetyp är du?

Kjellbergs förlag har gett ut en stundtals väldigt träffsäker bok om en hemgrupp/cellgrupp/bönegrupp/husförsamling/rotgrupp (man skulle kunna skriva en bok bara om alla dessa namn på en grupp som egentligen bara träffas för att prata om och med Gud). Den heter Hermanns hemgrupp och är helt enkelt en parodi på hemgrupper.

Hemgrupper (ja, låt oss hålla oss till ett namn nu) får lätt en väldigt speciell karaktär. Medlemmar av samma församling delas mer eller mindre frivilligt upp i olika grupper där man ska samlas kring att prata om livets svåraste frågor.

Det är ostmackor och te, omedvetet inövade kristenklyschor och välvilliga – men ofta inte helt genomtänkta – teologiska tankar. Lovsång med gitarr, om man har tur. Någon gång (skräcken) acapella. 

Och så bön. Det svåraste. Det som lika mycket som böner till Gud blir uppvisningar inför varandra. Förväntningar och osäkerheten om när bönen ska börjas och när den ska avslutas. 

Mycket av det där fångar seriestrippen nedan. De stora och fin viljan att verkligen lyfta fram något allvarligt och viktigt i bön, och vad vi sedan gör.

Något mer än jag som känner igen mig?

Och vilken bönetyp är ni? Själv är jag utan tvekan killen med skägget.

Marklund slirar än en gång på sanningen

Det här är helt otroligt!

När debatten om trovärdigheten kring Liza Marklunds ”Gömda” rasar som mest, när hon ställt sig till försvar och talat om vikten av faktakoll och trovärdighet. Just då skriver hon en krönika där hon ger sig ut på så tunn is att det räcker med två steg för att hon fullkomligt ska braka igenom. Igen.

I går handlade hennes krönika i Expressen om kompisen Johan som har ett band (Stockholm Stoner) som det gått bra för. I alla fall PR-mässigt. De har fått en exklusiv deal med Coop Forum som ger dem ensamrätt att få sälja deras skivor. De har också fått spela live i tv4, och på radio snurrar deras låtar samt hamnar på topplistor. Men trots det får de inte sålt några skivor.

”Den veckan vi låg på 13 plats sålde vi sammanlagt 379 exemplar”, låter Marklund hennes artistvän uppgivet berätta.

Vems fel? Fildelningen givetvis.

”Johan surfar runt och visar på ett par, tre olika fildelarsajter. Raskt räknar vi ihop över 80000 illegala nedladdningar av gruppens skiva. 80000!”

”Vi kommer naturligtvis inte att bli rika på det här, men det vore kul att få betalt.”

Ingenstans nämns det att Coop måste ha betalat rejält för att få den exklusiva ensamrätten (varför skulle man annars vilja begränsa antalet försäljare?)

Här kunde historien ha slutat och den här bloggposten mest handlat om en märklig retorik i Marklunds krönika.

Men bloggosfären tog det ett steg till.

Piratebay-skaparen Peter Sunde menade att han, med sina vad man får ana ganska höga webb-skills, inte hittar någon torrent (nedladdningsfil, enkelt beskrivet) – någonstans. Han hittar dock bandets myspacesida - men inte kan bandet vara så dumma att de räknar det som fildelning? De har ju själva laddat upp låtarna för fri lyssning där.

Ulf Hedlund funderar vidare, går in på Myspace och hittar en dialog där bandet hänvisar till en fildelningssajt där de hittat sitt album utdelat. Och kolla:

Där ligger den ju! Med massor av downloads!

Men det verkar fungera likadant med andra sökningar? Som med ”Emanuels hemliga badrumssånger”:

Oj! Ännu fler nedladdningar än Stockholm Stoner! Och jag visste inte ens att mina badrumssånger fanns på skiva…

Nedladdningssajten är fake. Och det finns flera. Du hittar hur tusentals har laddat ner mina obefintliga badrumssånger via Torrentreactor, myBittorrent, Sumotorrent. Det är hittepå-siffror antagligen skapade i något sökmotorsyfte. Eller för att få extraklick.

Stoners musik finns helt enkelt inte att ladda ner olagligt. Sanningen är att ingen vill köpa deras musik. Om det beror på att den är dålig är oväsentligt i det här fallet.

Problemet är att Liza Marklund än en gång står med en ”sann” beskrivning av verkligheten. Sist, när det handlade om boken Gömda, justerade hon det i efterhand till att vara ”baserat på sanning”.

Och nu får hon än en gång möjligheten att hänvisa till att det handlade om en ”djupt subjektiv bild” av bandets verklighet.

Hela saken är olycklig ur så många perspektiv. Inte minst när det handlar om förtroendet för media och journalister. Men också för att det fientliggör en digital värld som tjuvar och mörkermän som inte betalar för sig.

Någon annan fick den här gången stå för den research journalisten borde ha gjort. Det är andra gången på kort tid för Liza. Läsaren blir återigen snuvad på sanningen och inte blir saken bättre av att det i samband med artikeln inte finns ett spår av den blogglänkning Expressen nyligen utlovat.

Kanske är det nu som Thomas Mattssons löfte om att Expressen ska bli bättre på att erkänna fel på riktigt får prövas.

För vi är ute på riktigt hal is när medborgarna ska behöva vara journalistikens sanningspoliser.

Uppdaterad:
Thomas Mattsson står fast vid sitt löfte. Sent under måndagskvällen publicerades en rättelse i samband med Lizas krönika, och i webbens rättelsespalt. Beundransvärt.

Veckans länkar v12

* Underbara Clara skriver vist om hur ”vanliga” modebloggarna är:

Det finns många bevis för bloggvärldens skevhet. Ibland får jag kommentarer i stil med ”Du är så härligt kurvig och visar på ett sunt ideal”. Det låter ju fint men faktum är att jag inte är kurvig. Jag är en slank storlek 38. Men det gör mig till en tungviktare i bloggsammanhang. Att kalla mig kurvig är ett hån mot alla som är kurviga på riktigt. För vad ska i så fall dom kalla sig? Feta?

Missa inte heller hennes debattartikel. Imponerande.

* Den före detta prästen Niclas Strandh minns sin prästtid. Missa inte kommentarerna.

* Ted har gjort det igen. Med enkla medel har han skapat sin bästa kartsajt hittills: Hotellkartan – ett svenskt tripadvisor.

* Skvallertidningen Se & Hör vill skriva om Gladys dop

* Svenska akademins ordlista på webben. Äntligen!

* Veckans måste-läsning: Carl-Henric Jaktlund

* Ni vet det där med inopererade chip i handen – det blev verklighet för den här finske mannen. Han ersatte sitt kapade finger med ett usb-minne. Smidigt.

Nu får varje reporter, chef och redaktör en blogg

I dag släpper vi det redskap som jag aviserade om redan i Medievärldens artikel; En blogg för alla reportrar.

Idén planterades efter en bloggpost av Same same but different och förädlades under intervjun. Vi pratade om hur jag och andra Dagenbloggare kunde använda bloggen i arbetet och vilken förmån det var. Med läsarkontakt, att få lära känna läsarna och använda dem i arbetet för idéer och tips.

Alla reportar borde ju ha en blogg, blev kontentan

Men alla reportrar är inte sugna på en egen blogg. Och det kan finnas flera andra skäl till att inte alla vill ha det. Kanske allra mest tidskäl.

Därför släpper vi i dag Tipsbloggen. Den har alla reportrar, chefer och redaktörer tillgång till och ska användas när vi behöver uppslag, idéer eller tips.

Du som läsare har kunskap som vår redaktion aldrig kan komma i närheten av. Ert gemensamma kontaktnät når över hela Sverige och ni hör saker vi aldrig kommer höra. Vi vet dessutom att det oftast är på tips från er som vi lyckas skriva de mest engagerade nyheterna.

Att ta tillvara på all den kunskap blir att göra en tidning som är mer relevant för dig. Sluta göra (eller åtminstone minska) nyheter eller vinklar som vi tror att du vill läsa. Låta dig påverka mer, redan innan nyheten formats.

Jag har redan sett flera konkreta exempel på hur väl det här har fungerat:

Ni hjälpte mig med frågor inför mitt möte med Åke Bonnier

Ni hjälpte till att avslöja vilken församling Evangeliska frikyrkans ordförande Stefan Swärd skulle bli pastor i.

Ni hjälpte till att researcha (och avslöja) kring ryktet om att 22 missionärer skulle avrättas.

Och jag tror vi kan göra samma sak när det gäller fler saker. Be er om hjälp med uppslag eller vinklar inför en granskning av hur kyrkan hanterar miljön, ller fråga efter case till en artikel om drömtydning, för att ta några exempel.

Vi är övertygade om att det här kommer göra vår tidning bättre.

http://www.dagen.se/blogg/tipsbloggen