månadsarkiv: juni 2009

Att ta låtsasnattvard

Äh. Nattvarden sket sig. Tror jag. Jag tog brödet, käkade brödet och sedan drack vinet. Mannen med vinkalket tittade så konstigt på mig att det måste ha varit fel ordning. Och det är klart. Tuggar alla brödet först så kommer ju massa med halvtuggade smulor ner i vinet. Det är ju inte så trevligt. Eller så är jag bara nojig.

En annan lustig grej med nattvard är det här med vinet. Frikyrkan, en av de folkrörelser som arbetar mest mot alkohol i samhället, har som största ritual att käka bröd och DRICKA VIN!

Fast eftersom det där med vin inte går för sig (det tycker jag både är bra, sunt och klokt) så blir det saft istället. Eller ibland även alkoholfritt vin. Alltså vin fast inte riktigt vin.

Ironiskt, inte sant? Att följa en av kristendomens viktigaste ritualer till punkt och pricka omöjliggörs av de kulturella konventionerna.

Nyhem möter med ett hällregn

Nyhem tycks vilja mig ont. Den hälsar med ett sånt där regn som kommer underifrån. Som förstör skor och som planterar ettriga förkylningar. Sånt regn.

Men nu är jag här. Pingstisarnas stora vecka.

Jag springer in i Nyhemshallen. En sporthallsliknande sak som fullkomligt skär av all kommunikation till omvärlden. Ett steg in i hallen och mobiltäckningen dör. Jag har sprungit runt i hela hallen och testat. Till sist hittade jag lösningen. En stol precis bredvid ingången. Och här sitter jag och bloggar.

Det är för övrigt nattvard i Nyhemsbunkern. Och någon slags avtackning, eller vigning. Hann aldrig förstå riktigt. Det stås upp mycket och händer sträcks när man ber. Som att leda bönestyrka mot dem där framme.

Nattvardskillen, han som pratade, var bra. Nattvard är något av de sakerna som jag har svårast för i kyrkan. Så mycket ritual. Så mycket förväntningar på hur man ska bete sig. Allt vi gör är ju att käka och i gemenskap minnas det Jesus gjorde!

Nattvarden förklaras och sedan alla procedurer. ”Gluten här, vanligt där, ni som inte vill dricka kalk har plastmuggar här, ni som vill doppa brödet gör det här”.

Men nattvardskillen, ungdomspastor i pingst Linköping tror jag, tog vara på hela det där sedan. Pekade på vi skulle reagera om vinet kom före brödet! (eller om det var tvärtom) Han tog ner det på jorden på ett bra sätt. Skönt!

Det var det. Nu ska jag gå och ta själv.

Nämenvänta! Nu kom Pelle Hörnmark, pingströrelsens ledare förbi och klappade på axeln. Oklart om det är detta som kallas pingstryggdunken!

Hejdå Torp – Hej Nyhem

Då så. Första stoppet på min frikyrkokonferenstour är avklarad. Torp. Och hur sammanfattar vi saken? Well…

Ingen fullpott, skulle jag vilja påstå.

Något besviken över den falska marknadsföringen med Runar ELDEBO i stället för Söörgard. Lite för folktomt på dagen. Alldeles för få träffar med Dagenläsare. Och lite för lite överraskningar. Torp är Torp, helt enkelt.

Å andra sidan: Vädret – perfekt för konferens. Internetseminariet – älskar att Torp ville släppa fram tanken på hur kyrkan kan bli bättre på att hantera webben (we suck!). Människorna jag träffade – great, great, great. Torpstämningen – avslappnad och opretentiös.

Betyget blir tre torplador av fem möjliga.

Nu blir det Nyhem i pissväder. Låt oss hoppas på uppehåll.

(ps: Missa för Guds skull inte David Wingrens bloggpost om mötet med barndomsidolen. ”Vad var det jag inte fick säga?” Fantastiskt roligt!)

Säljer affärerna slut på kondomer under Nyhem?

Det var några två saker jag kände till om Nyhem innan jag kom hit. Det är mycket ryggdunkar och veckan är rörelsens parningsvecka. Det första har jag precis fått uppleva. En man kom fram och förklarade att han hört att jag ville bli ryggdunkad. Och så kom den. Tre stadiga slag i ryggen. Och det sistnämnda, det om parningsveckan, känns inte särskilt konstigt. Att människor, precis som på alla andra festivaler och samlingsplatser där tusentals kommer tillsammans, träffas och blir par.

Men det om parningsveckangrejen har också alltid följts av ett ”Du vet, kondomförsäljningen i området ökar dramatiskt under veckan”.

Jag har hört det massor av gånger. Av både pingstvänner och andra. En del har insisterat på att det verkligen är sant, andra har lagt till ett ”hö hö”, *blink blink* och en armbåde i sidan.

Det ligger så klart något kittlande i att en stor del av de pryda pingisarna skulle bli så till sig av att träffa nya människor från samma flock att de inte kan hålla sig från sex. Och eftersom det inte säljs kondomer på området får de kopulerande ungdomarna(?) smyga i väg till närmaste bensinmack.

Som den sanningssökande reporter jag är vägrar jag så klart att förlita mig på dessa rykten. Så i mytdödandets tjänst gick jag till djupet med saken.

Jag kartlade först bensinmackar i närheten. Tydligen finns det bara en på gångavstånd. Shell VIP. Så jag begav mig dit.

Väl där så möter jag två kassörskor. Det är inga sommarvikarier. Den ena kvinnan förklarar att macken har funnits 25 år. Hon vet alltså. Om det är sant. Att kondomförsäljningen ökar.

Vet ni om att det är Nyhemsveckan nu?
- Ja visst.

Märker ni av det mycket här? Fler besöker er?
- Ja, absolut, det märker vi.

Ok, harkel, jag har en annan fråga. Det finns ett envist rykte som sprids om att just försäljningen av kondomer ökar särskilt under veckan. Är det något vi märker av.
Kvinnan tittar på mig som om jag är dum i huvudet.
- Nej, det är inget vi har märkt av.
Hon vänder sig om och visar mig kondomförrådet, tre olika boxar, tre olika märken och alla boxar nästan fulla.
Jaha, men inte bara i år. Jag menar också tidigare år. Märker ni att det ökar mer under de här Nyhemsdagarna?
Kassabiträdet tittar på sin kollega.
- Nej, det är inget som vi märkt.

Nähe.

Hon vinkar åt truckerkillarna i kön bakom att det är deras tur nu.

Så det var det. Myt dödad. Kondomförsäljningen höjs inte märkbart under Nyhemsveckan.

Däremot hade de sålt slut på paraplyn.

Radio Nyhem

Så här såg det ut när jag intervjuades av Radio Nyhem precis! En närradiosändning som går till camparna i området och massa orter runt om. Och webben så klart. Hinner inte länka, men googla Radio Nyhem så hittar du säkert.
Imponerande grej!

Familjära Nyhem

Jag gillar Nyhem! Jättemycket. Det känns familjärt. Trots att det, liksom det var på Torp, träffas vi på en mindre yta. Det en slags sluttning mellan Nyhemsbunkern och caféhusen. Här hänger man och så pratar man med varandra.

Det allra roligaste är hur man så gärna vill placera människor i sin kontaktsnätskarta. Som mannen som frågade efter mitt namn. 

- Emanuel.

- Nej, nej. Ditt efternamn.

- Karlsten.

Tankekvarnarna sätter igång. Mannen smakar på namnet. ”Karlst, karl…”. Så tittar han upp.

- Men du är inte pingstvän?

- Just det.

Och så skrattar vi lite.

Jag gillar det där. Känslan av att vi borde känna varandra. Eller att jag ska känna någon som känner. Det känns inte exkluderande, utan mest ett sätt att försöka hitta någon slags gemensam nämnare. I stället för att prata om väder.

Det blir ett plus där, Nyhem. Stort plus.

Och så säger de att bloggen bara skulle va en dagbok

Hej bloggen.

Nu har jag varit på Nyhem nästan en dag. Sedan sist har jag ätit.

Sedan har jag pratat. Sedan har jag pratat webb. Sedan har jag satt på mig stövlar.

Sedan har jag pratat pingst.

Sedan blev jag glad för att solen kom fram.

Sedan gick jag på möte. Sedan gick jag ut från möte. Sedan gick jag in på möte igen. Sedan gick jag runt och letade uppkoppling.

Sedan blev jag arg för jag hade bara ett fönster emellan men fortfarande ingen uppkoppling.

Sedan gick jag en meter utanför och då blev jag glad igen för då fanns det uppkoppling.

Sedan pratade jag med Barnabasbloggaren. Sedan försökte jag övertala pastorn Piensoho att blogga. Sedan bloggade jag. Sedan fotade jag.

Nu ska jag fika.

Hejdå bloggen.

Ett…stort torp

Det är det här som är Torp. Ja, jag vet. Torp är inte riktigt det man tänker på. Mer lada. Och så kallas det också. Torpladan, komiskt nog.

Jag har varit här några gånger tidigare. På Torp. Det är trevligt. Under kvällens gudstjänst talar Runar. Nej, nej. Inte den Runar. Men det är just på Carola-Runars hårsvall och norskkorninga svenska jag tänker på när man under dagen sagt ”kommer du ikväll – Runar talar!”.

Men den här Runar är bra han också. Han talar utan manus. Imponeras alltid av sådant. Tycker det säger något. Att man talar från hjärtat. På riktigt, liksom.

En man som heter Mikael leder lovsången. Det är fint. Men jag slås av att man sannolikt kan vara borta från frikyrkan i tio år, komma tillbaka och fortfarande kunna sjunga med i varenda låt. Förnyelsen är inte särskilt stor. Trots att det handlar om kyrkans paradgren sång och musik.

Förresten. Jag tar tillbaka det där med folktomt. Torpladan är fullsatt. Ty tretusen. De måste gömt sig i sina husvagnar förut.

Jag är på Torp – men var är allt folk?

Himmel vilken crapping bild. Jaja. Nu är jag här! På Torp! Evangeliska frikyrkans sommarkonferens. Och se så peppad jag var där vid konferensens entré!

Desto mer deprimerande var det att komma in på området. Här är ju nästan folktomt! Var är ni alla EFK-människor?

Det är nästan deprimerande. Man går runt och tittar lite, strosar mellan husvagnar och söker kontakt.

Nada.

David Wingren är här i alla fall. 

Han har lämna alla papperstexter och sitter nu och nojar. I kväll har han fått tillfälle att möta bandet Petras sångare. Ett band som var hett om man var ung på 80-talet. Det var David. Och trots att sångaren nu är närmast en föredetting får David nervösa ticks när han pratar om mötet. Han lovar filma. Och blogga. Jag lovar titta.

David berättar också att det är besöksrekord på Torp. Jag skrattar högt! Han menar också att det är kvällarna som är grejen. Och midsommar. Då kommer tydligen de flesta torparna. Upp till 5000-6000, trodde Kumlapastorn.

Kumlapastorn träffade jag i samband med mitt seminarium. Jag höll ett om hur kyrkan borde bli bättre på att använda (wait for it…) sociala medier (!). Vår torpbloggare Maria var där och lyssnade och fotade

 

Jaja. Jag ger Torp en chans till kvällen så hoppas vi på bättre mingel då.

Hejsvej.