Carl-Henric Jaktlund har tagit emot mig här och visat mig runt. Vant guidar han runt bland de olika tälten, husen och förklarar dess funktioner. Han är som en infödd.

Men mest av allt tänker han på sin blogg.

”Vänta lite” kan han plötsligt säga och så flyger han iväg för att ta en bild. ”Det där blir en bra bloggpost” säger han mumlar något om att det gäller att samla på sig.

Och så sätter vi oss och bloggar iväg. Och som mannen bloggar.

Hela hans väsen blir helt fokuserat på datorskärmen. Ögon och fingrar arbetar intensivt, men resten av kroppen är helt slapp. Ryggraden kroknar och hela ansiktet liksom hänger. När saliv så börjar samlas i munnen så reflexräddar han dregglet med ett *srrrlp*.

Och så fortsätter det. Knapper på tangenterna och ett *srrrlp*. 

Det är roligt detta.