Så blev Facebook en av de viktigaste medarbetarna

För knappt fyra månader började Dagen hänga på Facebook. Vi hade funderat en stund på hur det skulle gå till. Vi ville ju börja umgås med läsarna på samma villkor.

Till slut fann vi en väg. Vi skapade ett vanligt Facebook-konto. (uppdaterad: I dag har vi bytt till Fanpage)

Som en vanlig användare kunde nu vem som helst bli vår vän, vi kunde lägga ut våra nyhetsrubriker (med länkar) som facebookstatus, våra vänner kunde gilla, kommentera och få en närmare kontakt med oss och våra nyheter. På ett enkelt sätt fick vi chans att bli som våra läsare. Vara en närvarande person, i stället för en kall tidning på distans.

Det har varit fyra spännande, men framförallt lärorika, månader. Där vi fått upptäcka enorma fördelar, men också en del svårigheter. Här kommer en sammanfattning av tiden:

Först en insikt: Som tidning har vi egentligen alltid varit socialt blinda. Vi vet att tiotusentals människor/familjer läst och gillat oss, men vi känner dem inte. Vi har heller inte fört någon vidare dialog, eller bara kunnat hänga med dem. När vi så öppnade vårt Facebook-konto hade vi ingen aning om vilka vi kunde räkna som våra vänner. Eller vilka som skulle önska vara våra vänner. Vilka vi kände och vilka vi inte kände.

Vi var som en kändis i en ny stad. Som visste att vi gillades av många, men inte vilka de var.

Därför marknadsförde vi först att vi fanns på Facebook och började därefter fråga runt vilka som var våra vänner – ställa vänförfrågningar. I början stötte vi på enstaka frågetecken kring detta, någon menade frågan var ett spammande. Men jag har svårt att förstå hur vi annars skulle göra. Vi, socialt blinda, måste få fråga oss fram. Vi var däremot nog med hur vi gjorde det. Först efter att ha fått hundra vänner, och Facebook själv föreslog gemensamma bekanta, frågade vi. Hittade vi då någon som hade tio gemensamma vänner eller mer vågade vi ställa frågan – är du vår vän?

Resultatet har varit helt fantastiskt. Efter några månader har vi tusen dedikerade vänner. Och varje gång de gillar, kommenterar eller skriver något om vår nyhet når vi tiotusentals fler unika besökare. Som upptäcker våra nyheter och vår sajt.

Efter bara någon vecka blev Facebook.com vår tredje största trafikkälla. Och det ökar stadigt (även under sommaren).

Det mest udda exemplet på nya läsare som hittat oss är amerikanen Steve Johnson. I ett internmail till vårt Facebook-konto skrev han för några veckor sedan:

”Greetings from Toccoa, Georgia USA. I discovered Dagen online about two weeks ago and really enjoy reading about what God is doing in Sweden. /…/ My farfar came over on the boat from Sweden in 1906./…/With friendly greetings, Steve Johnson”

Med hjälp av knackig svenska och översättningsverktyg följer han sedan dess våra nyheter (och har även frågat om han får bidra med något till Läsardagen).

Men vi gör också bättre journalistik med hjälp av vårt Facebook-konto.

Vi får tips, dels från våra vänners egna statusuppdateringar, dels via internmailen, men allra mest i kommentarerna till våra statusuppdateringar. Man tipsar om saker vi har missat, vinklar vi borde täckt, eller korrigerar oss.

Eller så hjälper man oss. Ett av de mest fantastiska exemplen är när vi skrev om hur pingströrelsens blivande ledare avtackades från sin församling. Det var festligheter och föreståndaren fick rida och kastas av en eldriven tjur. Artikeln var bara en kort rewrite, men rubrik med länk skickades till Facebook, nådde en av våra facebookvänner som hade varit på plats och filmat och fotat. Och så:

Tillsammans med facebookvännen skapade vi på nolltid en nära och god bevakning med bild och video. Artikeln blev en av veckans mest klickade artiklar.

En annan intressant sak att iakta har varit hur kommentarerna ibland kommer mer naturligt på Facebook än på Dagen.se. Jag antar att det har att göra med att man kommenterar där man känner sig hemma, som jag tidigare bloggat om.

Det mest intressanta exemplet är när vi la ut en statusuppdatering på Facebook från vår tipsblogg. Vår featureredaktör hade bloggat i tipsbloggen och frågat våra läsare: Vilka ämnen pratar ni om på kyrkkaffet? Själva bloggposten fick fyra kommentarer. Men på Facebook fick vi 14 kommentarer med massor av bra tips.

Våra läsare har alltså klickat på nyheten, läst bloggposten på Dagen.se, och sedan gått tillbaka till sitt facebook-konto och kommenterat nyheten där. Underligt, men talande för hur viktigt det är för oss att vara där läsaren vill prata med oss – inte bara där vi vill prata med läsaren.

Till sist, det kanske tydligaste beviset på hur Facebook faktiskt gjort Dagen mer personlig och knutit starkare band med våra läsare: Läsarnas taggade bilder av Dagen.

Det finns två saker som får svensken att plocka fram sin kamera: Events och sommar. När våra vänner är på events eller firar sommarlov finns så klart Dagen med. Och jag kan inte låta bli att tycka att det här &a

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>