månadsarkiv: november 2009

En av Sveriges hetaste journalister – på twitter

Skryt, skryt, skryt. Men det måste man få göra ibland när det händer roliga saker.

Som i dag när branschtidningen Dagens media listar ”Twitters 15 hetaste journalistprofiler”

Och titta, vem hittar ni där på tionde plats, strax nedanför Expressens chefredaktör och tv4-profilen Olof Lundh?

Haha! Roligt, va?

Det finns så klart en del att säga om listan. Som att en journalists ”hethet” inte beror på hur många som följer den. Eller att de till exempel missat flera journalister på listan.

Men just nu tänker jag bara gotta mig i att finnas med på listan! Kan vi inte fira? Den första som kommenterar nedan får ett pris! Ok? Bra. Börja….NU!

(och just det, här följer du mig på twitter)

Uppdaterad: Det blev en hel del diskussion kring Dagens medias mätning. Som jag skrev ovan så finns det så klart en hel del att säga om listningen. Att bara avgöra om en journalist är het utifrån hur många som följer dem är missvisande. Dagens media själv försvarar kritiken här. Brit Stakston startade en alternativ lista på twitter (och du kan följas andras input på den listan genom taggen #hotjourn) och Dagens media bjöd in henne att sammanställa en ny lista här. Den gjorde mer utifrån hur man använder twitter i arbetet och vilket genomslag det får. Sju av de på Dagens medias lista fick även gillande av Brit. Däribland jag. Och det är ju fint. Det också.

Men däremot, och det ska sägas, är den här formuleringen i Dagens medias artikel fullkomligt absurd:

”På Twitter är formeln för att mäta status enkel. Ju fler personer som följer dig, och ju förre du själv följer, desto bättre och viktigare är du.”

Då har man missförstått precis allt.

Läsare avslöjade Gardell

Tack alla som var med i chatten igår!

Det var extremt enkelt upprättat. Med hjälp av gratistjänsten Cover it live kunde vi sätta upp det på två minuter, och jag kunde godkänna chattposter allt eftersom jag själv satt och såg och rapporterade från programmet.

Förvånansvärt många deltog och tyckte till! Tack alla! Men särskilt stort tackt till ”Tobias H”!

För när Jonas Gardell i inledningen av programmet visar upp en lapp på det inspelningsintyg Katolska kyrkan gett honom (och som han sedan påstår att de dragit tillbaka) skriver Tobias H i vår chatt:

”Det står UDIENZA GENERALE på hans (Jonas Gardell, min anm) ”tillstånd”,det betyder GENERALAUDIENS och är påvens allmänna mottagning av pilgrimer och turister.”

När vi i dag försökte få detta bekräftat av Katolska kyrkan i Sverige visar det sig att han har helt rätt. Det tillstånd Gardell visade upp i tv var en påvlig audiens till en särskild audienssal. Den har ingenting med någon tv-inspelning att göra.

Allt detta kunde vi avslöja i den artikel vi har publicerat i dag.

Jag tycker detta är fantastiskt fascinerande! Hur vi genom att bara låta fler röster höras under tiden tv-debatten hölls, fick fakta, kunde avslöja och komma ett steg närmare slutet på den här härvan.

Jonas Gardell har bett om ursäkt, och när jag i eftermiddag har kontaktat SVT är de bevis man har på att ha blivit stoppade minst sagt vaga.

Vi kommer säkert återkomma i frågan om vad som egentligen hänt. Men just nu är jag mest glad över att vår läsarmedverkan genom ”Tobias H” gav oss den här artikeln! Tack, Tobias!

Vill du chatta om Jonas Gardell?

Våra artiklar om Jonas Gardell och katolska kyrkan har blivit otroligt vällästa och omdiskuterade.

I kväll sänder SVT en debatt mellan Gardell och en företrädare för Katolska kyrkan.

Många kommer att tycka till om detta och det kommer att väcka känslor. Därför testar vi att öppna en chatt under programmets gång.

Dagenläsare kan, med datorn i knät, följa debatten och kommentera, tycka till och debattera.

Vi kommer använda oss av Cover it live och utöver chatt kommer alla tweets som avslutas med #gardelldebatt att plockas upp i chatten.

Välkommen att delta i debatten!

Hjälp mig nominera till stora bloggpriset

Såg ni vår artikel i går? Om att EFK:s samfundsordförande Stefan Swärd är en av fem nominerade till Dax-bloggpriset?

Han var med bland mina nomineringar, och uppenbarligen var det fler än jag som uppskattade hans blogg. Kul.

Nu är det nästa blogg-gala. Aftonbladets Stora bloggpriset.

Och jag står lika rådvill denna gång. Jag vill inte bara skicka in mina favoriter. Så, please, hjälp mig. Vilka är Sveriges bästa bloggar i följande kategorier:

  • Nöje och kultur
  • Mode
  • Sport och fritid
  • Livsstil
  • Prylar och teknik
  • Vardag
  • Politik och samhälle

Jag behöver särskild hjälp när det gäller Sport och fritid, Nöje och kultur samt mode.

Kan ni hjälpa? Skriv en kommentar. Men pusha nu inte era egna bloggar under pseudonym. Tipsa om bloggarna som är bäst. Ok?

Jag ska skicka in fem nomineringar i varje kategori, och när jag skickat in mina fem så redovisar jag svaren här. Bra. Hjälp mig nu.

Brända mandlar och luftslott

Det är spännande att läsa reaktionerna från bakbloggeriet i förra veckan. En helt sorts nya reaktioner mot vad jag är van vid. Det finns något djupt tillfredsställande i att läsa om människor som försöker sig på det recept som har hittat, förfinat och delat med sig av.

Ännu mer tillfredsställande när de inte lyckas.

Jag bygger nu ryggdunkande luftslott om mina kunskaper och insikter. Att ingen kan göra brända mandlar som jag. Att det enda receptet jag har och kan är att likställa med Coca-colas. Att det är något som jag kommer arbeta på att lära mina barn. Hur släkte efter släkte kommer befatta sig med uttryck som ”det gäller att lukta sig till när vattnet har dunstat från sockersörjan – det handlar om sekunder”.

Men allra mest smickrande är det att se husmoderbloggaren UnderbaraClaras kommentar:

Det där med kalleskaviar har vi överseende med. Men hey, Clara! Jag vill se en brändamandelbloggpost med såna där ljusa bilder med konstigt skärpedjup! Ok? Gör en sådan så kan jag göra en modebloggpost. Ett slags bloggutbyte, liksom.

Bra. Hej.

Veckans länkar v46

Mitt hemligaste recept

I dag gästar jag en av Sveriges mest ambitiösa och lovande bakbloggar med mitt allra hemligaste recep:

Brända mandlar.

Receptet är vad som finansierade hela min gotländska uppväxt. Medan andra slet hela somrarna i jordgubbsland och med cykeluthyrning räckte det med att jag under två intensiva veckor sålde brända mandlar.

Jag brände, paketerade och åkte sedan upp till färjekön vid Fårö och sålde till väntande bilar. Andra veckan var medeltidsveckan. Jag tog mig in på tornerspelen, gick med en fullpackad korg och sålde till medeltidsmänniskor som ville ha medeltidsgodis.

Verksamheten växte och jag insåg att vi behövde snabba upp processen. Jag anlitade därför grann- och församlingsbarnen som sprang ut och sålde, medan jag kunde vara dedikerad till att bränna i köket. Så delade jag intäkterna – högst orättvist – med barnen och fortsatte tjäna storkovan.

Det finansierade mina sommarläger, cykel, dator och la grunden till mitt sparkapital.

Och nu, mina vänner, avslöjar jag receptet. Framgångsreceptet. Mandelreceptet. Det hemligaste jag har.

Läs min gästbloggpost (inkl vackra bilder) i bloggen Söta saker här.

(och en teaser: Allt som behövs är dessa tre ingredienser

Jag älskar Ullared

Jag har varit kompledig i dag. Det har gått förvånansvärt bra. Har bara svarat på tolv mail, kollat sajten fyra gånger och twittrat från Dagenkontot två gånger.

Godkänt, allså.

Jag har också tagit mig tid att titta på serien Ullared. Efter alla tweets, IkonDaniels bloggpost och KulturIngers sågning kände jag mig tvungen.

Och vilket fantastiskt serie! Vilka karaktärer! Vilken skön redigering och produktion! Jag är fantastiskt imponerad. Castningen är bland det bästa jag sett i dokusåpaväg. Allt är befriande stereotypt. VD:n som förtvivlat försöker vara både distanstagande och kompis med sina anställda, gladtanterna som täcker upp sin värk med röktantsskratt, och den (för tv-teamet) drömfamilj som campar utanför Ullared två veckor om året för att handla för hela året (Då menar jag _hela_ året) är fullkomligt underbar! (Älskar farsan som i smyg tycks hata Ullared, men ändå finner sig)

Det ligger så mycket glädje, tacksamhet, sorg och diskbänksrealism över hela serien att den så lätt skulle kunna misstas för ironi. Sådant älskar jag.

Och allra mest älskar jag Morgan. Den gudstroende, något kuvade, allt-i-allon på Ullared. Som mitt i all medelmåttighet levererar fantastiskt insiktsfulla rader. Som man i hundra fall av hundra hade avfärdat som en aningslös kuf, men som i programmet blommar ut. Visar på insikt, färg och sprakande personlighet.

Som när han levererar sin egna, halländska, variant på Mark 10:31:

Jag fullkomligt älskar honom.