Att göra en Booth med Cheap Monday

Den här posten är en del av serien Sommarrepriser – bloggposter från min tidigare blogg Loggbok – The Kristen Upplevelse

Jeansmärket Cheap Monday har länge drivit en småsatanisk linje. Deras logo har haft ett uppochnervänt kors i pannan och ju längre tiden gått (och ju populärare de blivit) har de lagt till olika djävulssymboler och namn på prislappar, hemsidor och kläder. Lucifer, 666 och olika bibliska antiGud-referenser. Genom att skapa en alternativ kollektion har man vunnit stora marknadsandelar och lyckats etablera ett namn.

Enligt de själva vill man provocera – inte marknadsföra en religiös ståndpunkt. Man gillar helt enkelt inte det kristna gör och har gjort, och satan var då en naturlig symbol. ”Om det kan irritera någon kristen så är det bara bra”.
Redan innan jag hade läst eller hört något om Cheap Monday, mer än att det var ett medvetet uppochnervänt kors i skallen på loggan, minns jag att jag hade många samtal med vänner som köpte kläderna.
Jag minns särskilt härommånaden när jag var och shoppade med Viktor. Han kilade in för att kolla ut några Cheap Monday jeans men kom strax tillbaka helt upprörd. Han hade sett de nya lapparna på jeansen där man utförligt hyllade satan och gav honom sin kärlek. Där och då började hans bojkott.

Men det hela eskalerade något oväntat när tidningen Dagen för flera år sedan publicerade en artikel om Cheap Mondays provokativa satanistinställning. Designern Örjan Andersson berättade i en radiointervju att han, efter Dagens publicering av artikeln, såg en explosionsartad ökning av försäljningen. Det var som att folk triggades av att få trotsa kristna och gick loss i en shopping-spree.

Det är svårt att veta vad man ska dra för slutsatser från det här. Om det bästa hade varit att ta jeansen med en klackspark, inte tycka så mycket om det, och göra något gott utav det. Att vi (kristna) gör oss själva mer ont genom att moralisera över det. För vi skapar knappast någon kristen-hype genom att förbjuda något. Lika dåligt som det fungerade på 50-talet med dans och långt hår (när var det egentligen), lika dåligt fungerar det idag. Det är inne att håna auktoriteter, och Gud är en auktoritet. Satan är ett självförverkligande.

Som kristen kan jag välja att inte stödja ett klädmärke som så medvetet hyllar självförverkligandets gud. Å andra sidan bidrar jag väl till densammes kultur genom att köpa vilken annan märkeströja som helst?
Kanske är det helt enkelt bäst att inte försöka bry sig? Inte provoceras?

Eller göra som Viktor. Han gjorde en William ”Why-should-the-devil-have-all-the-good-music” Booth och gjorde om Cheap Mondays logga till ”Sweet Sundays” och använde det som logga till vårens församlingsprogram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *