Hela dagen i går var jag på väg att blogga om de passiva svenska kyrkors oförmåga att göra geniala saker i all sin enkelhet. Hur vi tycks tro att alla saker med genomslag måste paketeras och planeras i månader.
Jag tänkte peka på Engelska kyrkans lysande exempel. De ser en pågående kris. De ser sin egen maktlöshet, men de vet en som har all makt. Och mot Honom hjälper de andra att vända sig till genom att sätta ord på en enkel bön.
På bara något dygn får bönen 8 000 träffar. Utan lång planering, marknadsföring eller länkar från Aftonbladet.se. Allt man gjorde var att möta ett behov. Att i en maktlös situation peka på Honom som har all makt.
Jag hade tänk fråga Sveriges samfund; varför hakar ni inte på?
Men det hann jag inte.
I dagens Metro ringer man upp Svenska kyrkans Ann-Cathrin Jarl. Hon är ärkebiskopens kaplan. Alltså den man får förmoda är särskilt insatt i andliga frågor.
Reportern frågar ”Är den här bönen något som Svenska kyrkan kan tänka sig?”
– Det är en bra idé om bönen är till för de människor som råkat illa ut. Men om bönen ska ha en magisk inverkan på krisen är det en dålig idé, svarar prästen Ann-Cathrin Jarl.
Och…bättre blir det.
Metroreportern: Idag har börserna gått upp. Kan Gud bönen ha ett finger med i spelet?
– Nej, det tror jag inte, svarar kaplanen Jarl.
Är inte det här väldigt märkligt? Här ger Sveriges största dagstidning kyrkan möjlighet att peka på en allsmäktig kraft, och så ursäktar prästen sig? Tar ner frågan på jorden, förringar det övernaturliga genom att kalla det ”magiskt”? Stänger totalt frågan om att Gud skulle ha något att göra med en börsuppgång.
Det finns säkert någon teologiskt grund till det här. En tes om att Gud inte har intresse av att bryta in i fenomen som människor själva har skapat. Men det ska mycket till för att missa att den aspekten, den teologin, är mindre viktig att hävda i det här sammanhanget.
Kyrkan fick öppet mål att peka på en makt som har kontroll – om Han vill – över allt. Som är värd tillbedjan, om de minsta av saker, och som lyssnar.
Men istället för att ta emot bollen och rulla den mot mål väljer kyrkan att traska bort till sidlinjen för att kontrollera att linjedomaren är med på reglerna.
Kvar ligger bollen tre meter framför öppet mål. Och jag kan inte annat än att ta mig för pannan.