Så blev det då debatt med Stefan Swärd. Eller inte så mycket med (eller mot) honom. Det var mest ett redogörande.

För debatten blev ett stillsamt skrap på ytan och handlade inte så mycket om bloggandet som verktyg, utan mer om de debatter våra respektive bloggar skapat.

Moderatorn (eller samtalsledaren, är kanske en mer rättvis beskrivning) Mikael Kindbom ställde några retoriska frågor kring att Dagen i dag har ett mer öppet samtalsklimat än vad man hade för 20 år sedan. Och sedan gick samtalet mycket kring det. Hur ofta något i mina bloggposter blir stoppat i förväg (vilket är nästintill aldrig), hur jag ser på att jag fick skriva som jag skrev om Jesusmanifestationen (jag tyckte det var naturligt), om man kan blogga om feber och snor (självklart!), och om det är många som läser vad jag skriver (det är det).

Likadant för Stefan Swärd. Han fick brodera ut åsikter kring mycket av det han tidigare skrivit (som av några upplevts provocerande) och berätta lite om varför han skriver på det sätt han gör (läs för övrigt Stefans egen recension av debatten)

Intressant, förvisso, men själv tycker jag det blev en onödigt stark slagsida åt själva innehållet.

Jag hade till exempel gärna diskuterat det potentiella problemet med att reportrar med sina bloggar blir en allt större källa för åsikter. Hur går det ihop med bilden av den neutrala journalisten?

Eller hur man handskas med formatet blogg. Om det är ett hot eller en möjlighet för Stefan Swärd när han, som representant för så stora samfund, leker med ord, ironi (eller andras förkylningar). Vilka risker och möjligheter finns det? Och borde alla samfundsledare ha en blogg? Är bloggen ett obligatoriskt redskap för varje kristen?

Sådana frågeställningar hade varit intressanta. Men det här var, så vitt jag förstår, första gången ett kristet sammanhang håller en bloggfokuserad debatt. Och jag är mycket nöjd med det steget.

Och att vi också kunde bredda publiken genom Bambuser.

Du kan se hela samtalet här: