Jag var och höll en kort föreläsning i dag och gjorde en fantastisk final. Folk från olika dagstidningar närvarade för att höra om kontext-system och jag skulle inleda dagen med en kort presentation.

Jag hade ombetts att förbereda mig på engelska, övat in på engelska och tänkt ut vad saker heter på engelska. Väl på plats visar det sig att alla som anmält sig till dagen var svensktalande. Inga problem. Jag kastar om, översätter i farten, liksom. Det var dock svårare än jag trodde. Det blev en hel del svengelska. Det gick ok.

Men så när jag tar fram min sista slide i presentationen dyker ordet ”benefit” upp. Jag får hjärnsläpp. Jaja. Jag svengelskar till det lite, tänker jag. Och säger:

”Hur vi kan benefitta på det”

Plötsligt skruvar sig hela den samlade skaran. Jag inser vad jag sagt, känner skam i hela kroppen, försöker förklara mig. Upprepar det igen för att försöka avdramatisera. ”BeneFITTA, haha!” Skrattar konstlat ”Oj oj, där kom det visst ett fult ord, ja”. Vi är nu uppe i en tio sekunders reflekterande kring ett könsord. Jag letar febrilt efter en utväg medan alla samlade sitter tysta, generade. Frågar om någon kan hjälpa mig med översättning. Upprepar ordet igen. Mer skruvande i stolarna, någon försöker skratta. Någon annan försöker rädda mig med översättning. ”Dra fördel”. Jag tackar. Men det är kört. Går vidare till mitt ”Thank you”. Arrangören (en kvinna) reser sig, något besvärat, och tackar. ”Ja, det gick väl bra det där…”.

Och så var det slut.

Vad jag sitter och gör nu? Kollar om det går att banka in vett och lärdom genom pannan.