Hans Weichbrodt har avslutat sin predikan. Och kvällsmötet här håller på att lida mot sitt slut.

Ett fint möte. Även om jag var fullt upptagen med att samla intryck. Som killarna framför mig i bänkraden. En brokig blandning av häftiga, nördiga och vanliga. Och till synes helt vansinnigt förälskade i Jesus. Eller den lilla fontänen i blomkrukan längst fram – det enda tecknet på total avsaknad av smak för scensmyckning (ok, jag är inte helt förtjust i den frigolitliknande tempelväggen heller – men det är mer vägg än utsmyckning).

Äh. Hinner inte skriva mer. Prenumeranter kommer fram och är trevliga. Pratar och sånt. Och så helt plötsligt så kommer en värd och knuffar ut oss.

Hela lokalen ska tömmas innan nåt band ska spela.

Vi hörs snart.

Trot eller ej. Men även jag, en gammal(?) frälsissoldat, träffar på folk jag känner här. Bekanta som man träffar på tillfällen som dessa. Ni vet hur det är.

Så möts vi i dörren under predikan. Jag påväg in, hon på väg ut. Vi som redan hälsat en gång har nu den enda gemensamma nämnare predikan som just pågår.

Hon: Vad bra det är!

Jag: Ja, visst är det!

Och det är uppenbart att vi nyss skulle kunna ha lyssnat på stumfilm och ändå utväxlat samma konversation.

Hon: Har du hört honom innan? Det är första gången jag hör honom.

Jag: Ok, ja, jag har hört honom innan.

…hör jag mig själv säga. Jag som aldrig ens hört Hans Weichbrodt innan.

Men nåt ska man ju säga. Där i dörren.

Jag känner mig lite rastlös. Som att det behövs göras något nytt. Något som jag inte gjort förut.

Så jag funderar: Ska vi åka till Livets ord i dag?

Jag har inte varit där tidigare. Och vad kan bli mer livetsordigt än en Livets ord-konferens 25-årsjubileum? Det känns som ett givet tillfälle?

Vad tycker ni. Ska vi åka? Bara för en dag?

Jag skulle ju givetvis ta med mig bloggen.

Något som Livets ord – i likhet med andra västerländska, framgångsrika församlingar – verkligen lyckats anamma är videoproduktioner. Den videopresentation är så långt ifrån kyrkors trötta powepointpresentationer att det närmast kan liknas med proffsproduktioner på någon av Sveriges större kanaler.

Den grafiska profilen till konferensen är fantastiskt fräsch, och när den sedan översätts i presentation av både program för veckan och presentation av talare så blir det… Ja, fantastiskt.

(hemskt ledsen för den kackiga bildkvaliteten)

Vilken eftermiddag det har varit här!

Ett gigantiskt tivoli har byggts upp för barn. Mer om det i senare postning.

Kvällsmötet här på Livets ord har börjat. Det är läckert att vara i lokalen om man inte varit här tidigare. Men lokalen är mycket mindre än vad jag trodde. Och den tempelliknande muren längst fram också lägre än jag uppfattat.

Men lovsången är densamma som jag både trott och hört. Välrepeterat och med obligatoriskt efterföljande tungotal som brygga in i nästa sång.

Vad grejen är med det står fortfarande oklart.

…är Livets ords kors. Ni vet det där som sattes ovanför byggnaden och skulle synas över hela Uppsala?

Överreklamerat. Det når knappt ovanför byggnaden själv.

Se själva (och är det inte ett par kakibyxor mannen i förgrunden bär? De första hittills isf)

Det är en storartad organisation bakom denna konferens. Inne i foajen till Livets ords gigantiska byggnad är fyra inchekningsdatorer uppställda där man på ett ytterst smidigt sätt kan få ett eget inlogg till det trådlösa nätverket.

Så sätter jag mig och loggar in. Postar några bloggposter och går sedan in på mina vanliga favoritsidor.

En av dem är Knuff.se. En portal som sammanfattar vad bloggar i Sverige har skrivit om det dygnet. En slags alternativ löpsedel, helt enkelt.

Men tji fick jag:

Livets ord censurerar helt enkelt knuff.se pga porr.

Det har säkert sina väldigt naturliga förklaringar, men just nu roar detta mig mycket.

Uppdaterat:
Internetvetare har nu klargjort att det inte nödvändigtvis är LO, utan OpenDNS som gör blockeringen.

Carl-Henric Jaktlund har tagit emot mig här och visat mig runt. Vant guidar han runt bland de olika tälten, husen och förklarar dess funktioner. Han är som en infödd.

Men mest av allt tänker han på sin blogg.

”Vänta lite” kan han plötsligt säga och så flyger han iväg för att ta en bild. ”Det där blir en bra bloggpost” säger han mumlar något om att det gäller att samla på sig.

Och så sätter vi oss och bloggar iväg. Och som mannen bloggar.

Hela hans väsen blir helt fokuserat på datorskärmen. Ögon och fingrar arbetar intensivt, men resten av kroppen är helt slapp. Ryggraden kroknar och hela ansiktet liksom hänger. När saliv så börjar samlas i munnen så reflexräddar han dregglet med ett *srrrlp*.

Och så fortsätter det. Knapper på tangenterna och ett *srrrlp*. 

Det är roligt detta.

Jag är här! På plats i Uppsala bland vimlande Livets ordare. Jag kan kort konstatera följande saker:

Ingen har kakibyxor (är det värmen?) ingen har vattenkammat, det är otroligt välorganiserat och väldigt mycket pingstkyrkekonferens. Sådär som jag tänkt att en pingstkonferens skulle vara. Med massor av familjer med glasskladdiga barn, tonåringar som trevande försöker få igång samtal med vänner de senast såg på något läger för två år sedan, och unga vuxna (detta frikyrkopatenterade ord) som är ovanligt snygga, klär sig ovanligt snyggt och vet om det.

Nu är tydligen ett möte med Israel slut. Under Israeldagen. Meta.

Såhär i Livets ord-tider så kan ju detta lilla inlänkade tjuvlyssning verka oerhört opassande.

Men jag litar på att även Livets ord har humor. Och Runar (som ju iofs inte längre är med i Livets ord)

Från Tjuvlyssnat:

Hamngrillen, Kungshamn

Två tjejer, ~28 och ~23, sitter och fikar med den äldre tjejens son ~3. Sonen kladdar mer än nödvändigt med sin glass.
Tjej 1: Hjärtat, grisa inte så.
Sonen kladdar ännu mer med sin glass.
Tjej 1: Lägg av! Annars vet du vad som händer…
Sonen (skräckslaget): Inte Runar!
Tjej 2: Jo, då kommer Runar och tar dig. Och var hamnar du då?
Sonen (uppgivet): Livets Ord… Det finns inga leksaker där…

Med det sagt så åker jag hem och pressar mina kakibyxor, vattenkammar mig och åker till Livets ord. Jag räknar med att hitta både leksakor och sopa upp spillrorna av mina eventuella fördomar.