Wordle heter den nya bloggflugan som skapar små ordmoln av vad din blogg/webbsida skriver mest om.

Småtrevligt.

Såhär ser mitt moln ut. Uppenbarligen skriver jag en del om Gud, Dagen och att vinna…

Testa din blogg här

För oss mellanmjölkssvenskar finns det massor av små sajter och bloggar som är en skön paus för vardagsskratt. Själv har jag hittat fastnat för en ny favorit: Failblog.

En sajt som listar misslyckanden i bild och film. Vardagsgrejer som blir lite tokiga, helt enkelt.

Deras poängterande av facebookproblematiken är numera en klassiker;

deras små iaktagelsebilder mysroliga;

och deras videoklipp så pinsamma små händelser fnissiga;

Men särskilt betuttad (visst är det ett underanvänt ord?) blev jag i deras senaste bidrag. En bild från Kina, som tydligen använt ett engelskt översättarprogram datorprogram för att översätta en kinesisk text. En ruta kom upp, de hummade och klippte och klistrade. Föga anade de att de kopierat ett felmeddelande.

Jag skulle betalat guld för att se deras reaktioner.

Aftonbladet tog i veckan sitt samhällsansvar och ställde Dressman mot väggen. Varför? Deras klädstativ såg ut som ett hakkors.

Själv känner jag mest med Johan Arkert som fått skriva…eh…artikeln. Vad förväntar man sig för svar? Antagligen inget. Antagligen är de bara ute efter att få några skratt med huvudskak och att några bloggar länkar till dem. Som nu.

Ajdå.

Jag har shorts och sandaler på jobbet i dag!

Det kan ju tyckas vara en axelryckning. Men själv känner jag mig lite busig.Som att jag gör något förbjudet. I juni förklarade reporterTherésia att shorts på jobbet (eller överhuvudtaget) är en big no-no och bevisade saken med någon krönika av Magdalena Ribbing.

LegendTorCarlid (ja, efter 40 år på Dagen förtjänar man ett sådant epitet redan nu) hakade på och menade att ”Har du shorts på dig på jobbet blir man ju lite irriterad”.

Och sådant där tar man såklart intryck av. Inte vill man att ens bara ben ska uppröra någon.

Men så nu, den här veckan, så är de båda på semester samtidigt. Och då dansar vi på bordet, råttorna, mina tår och jag.

…eller så var alla byxor och strumpor i tvätten…

Var är jag, kan man kanske undra när det är så tyst här. Jag har haft lite halvledigt. Skönt så det

förslår. Roat mig i solen och sovit. Och såklart rulltrappesnurr. Ni vet det där roliga som de gjorde i den där filmen jag visade? Men tyvärr blev det inte mer än leta. Partypooparna på gallerior och varuhus har satt upp små järnstänger överallt. Precis så att det blir omöjligt att snurra.

Men så kommer jag tillbaka till jobbet  och tipsas om ett till videoklipp som gör att jag ändå känner viss tacksamhet till de där järnrören mellan rulltrapporna:

.

Det firas med tårta här på redaktionen. För det där med årets varumärke, ni vet. Det var trevligt.

Trevligt är också Birger Schlaugs kommentar:

”Självklart vann Dagen. Varumärket är lysande, och ni jobbar med seriöst och engagerat än de flesta i Visby. Tusen kronor blir det till Rädda Barnen, från ett f.d. statsråd som jag ingick ett vad med. Jag skulle betala 1000 kr om Dagen inte vann, han lovade att betala 1000 kr om Dagen vann. Säkrare har jag aldrig varit när det gället ett vad!”

Förresten. Vi har skapat en överblick av den hektiska webbtv-veckan som gått. Här har vi listat våra reportage, sända seminarier och allt annat webbtv-aktigt: Dagen.se/almedalsveckan

Tell your friends.

…fast jag hade tänkt att ta ledigt i dag.

Men så är det en del som ska styras upp. Och så sitter jag här ändå, fast vid datorn.

Det kommer en del här framöver.

Bland annat lite bonusmaterial från veckan som gått. Tror vi fångade ett riktigt intressant samtal mellan Pelle Hörnmark och Anders Carlberg.

Återkommer.

Vi vann!

Själv är jag inte så förvånad. (g) som i Gud har blivit ett starkt varumärke. Dagens närvaro är betydande. Vi syns med t-shirtar, (gigantiska) pins och springer runt med Dagenfilmkamera och visar att vi satsar brett och hårt. Dagen visar att vi är Sveriges viktigaste tidning, och arrangemanget (och namnet) påminner om att Gud är en del även av politiken.

Utmärkelsen är ett kvitto på att vi lyckats. Begreppet Gud har blivit en betydande del av Almedalsveckan.

De övriga nominerade tog förlusten med ro, och tex Ostindiefararen konstaterade efteråt:

– Var det någon man skulle förlora mot så var det väl Gud.

Se för övrigt gärna vårt snabbredigerade videoklipp från prisutmärkelsen. Det är ganska intressant att höra alla kommentarer efteråt.

Jag får hundratals förfrågningar om ”hur ser det egentligen ut där ni sitter och jobbar”. Nä. Ba skoja.

Men jag tänkte att det ändå kunde vara av intresse hur vi har slått läger här i Visby.

Vi ser här till vänster ett stycke webbtvproducent i full färd att klippa ihop något bra av förmiddagens seminarie. Och till höger en nervös ståuppkomiker som panikklickar sig igenom riksdagspartiers hemsidor i jakt på något att häckla till kvällen. I övrigt ser vi också tre kameror, fem datorer (ja, det kan låta mycket för en tvåmansredaktion, men whattheheck) ett dussin kablar. Ej synlig på bilden: Unken luft.