När det i dag är paus i artikelserien om Livets ord är det intressant att se reaktionerna ute i bloggosfären.

Personligen tycker jag det är intressant att läsa om dem som antingen tidigare varit del av församlingen, eller som påverkats mycket av den, och som lyckas göra en sober beskrivning av den tiden.

Kolportören problematiserar t.ex. intressant kring varje del i artikelserien, och bloggen Polaritet berättar om sina uppelvelser från datorspelsbränning på Livets ords parkering.

Men allra mest intresssant är det såklart att läsa från dem som har närmast anknytning. Som Ulf Ekman, som igår, för första gången, bloggade lite kritik. Eller hur minnesbilderna och erfarenheterna går isär, även i Ekmans närmaste krets.
Jonathan Ekman (Ulfs son) och hans kusin John verkar till exempel ha ganska olika erfarenheter, och behandlar dem publikt på Jonathans blogg.
I Jonathans senaste bloggpost skriver han om sina egna minnen, och konstaterar att de är ganska annorlunda än hans kusins.

”Våra minnesbilder går helt isär. När John slog sönder sina dataspel så satt jag hemma och spelade Nintendo och Amiga för fullt.”

Intressant är det också att följa kommentarna där kusinen svarar.

”Vi spelade ju en del av de där datorspelen tillsammans, du och jag. Och inte eldade jag upp några spel inte. Men jag blev mobbad på bred front för att jag inte likt mina jämnåriga kamrater, gjorde mig av med datorspel, serietidningar och framför allt de hemska Stryper-skivorna ”

Och sedan konstaterar John att Jonathans pappa Ulf antagligen byggde upp en ”buffertzon” kring Jonathan.

Fyra delar avklarade, tre kvar.
Det blir intressant att följa både dem och reaktionerna.

När man är webbredaktör får man inte så mycket på papper. Det mesta kommer i digital form. Tips, inbjudningar eller pdf-dokument.

Men sedan jag började Dagenblogga har det hänt något – jag börjar få små paket. Paket! Riktiga, ni vet. Omslagna med papper och små handskrivna lappar eller brev nedstoppade.

Paketen innehåller sedan allt från böcker man tycker jag borde läsa, till teckningar, godis och t-shirts. Det finns något mycket fint över detta.

I veckan har det blivit extra många. Hela tre stycken! Bland annat två böcker som man tycker jag borde läsa. Att gå stegen till mitt lilla postfack är numera en upplevelse full av pirr. Finns där något i dag?

Det tredje paketet var också en kul grej. Det var en konfirmationskampanj som en marknadsförare från Svenska kyrkan skickade för att visa deras annorlunda sätt att nå 14-åringar – kylskåpspoesi med existensiella ord.

Och även kylskåpspoesi är lite 2001 är det ett roligt grepp som nu gett mig tre minuters nöje! 

Detta trots att jag visade mig fullkomligt fantasilös när det gällde att sätta ihop meningar av ord. Jag fick använda en livlig (och egenproducerad) nysvenska och även addera ett tecken som de måste glömt…

Hela Dagenredaktionen hade samkväm i går. Visst är det ett roligt ord? Samkväm! Fast Dagen kallade det utgång. Hursomhelst så gick vi och åt thaimat på restaurang och firade ut en bra vår och dunkade varandra i ryggen för gott arbete.

Mycket trevligt. Det är en bra arbetsplats, Dagen. Med många bra människor.

På thaimatställen serveras alltid friterade frukter till efterrätt. Men det här var thairestaurang med finess. På menyn fanns även friterad glass. Som vi satt och funderade och skrattade åt denna omöjliga kombination. Hur går det till? Visste de själva? Eller var det därför all andra efterätter kom först? Att de liksom inte vågade chansa med att doppa en glasskula i fritösen ifall(!) den smälter?


Till slut kom glassen. Och vi, okunniga och sensationsstinna ynglingar, gjorde självklart en film av det hela. Only for you – Ikon-Rickard äter friterad glass:

TV-Interfinansierade sajten Mintro.se är en sajt där man försöker lyfta trosfrågor på ett annorlunda sätt. Kreativt och ambitiöst.

Nyligen har man snott ihop ett mirakeltest. På åtta frågor, och med stöd (?) av en jättekatt på valium, kan du få reda på din mirakelpotential.

Själv fick jag följande poäng:

Illa. Blir detta ved på brasan för er som tycker jag är för skeptisk?

Å andra sidan – jag har ju 28 procents chans till ett mirakel i dag. Det känns inte som kattskit.

Hursomhelst – kul test. Testa dig själv på mintro.se/mirakel.

Martin Jönssons blogg är lite av ett digitala mediers profetdokument som skrivs framför ögonen på den som vill läsa. 
I dag skriver han så koncist och sammanfattande av dagsläget att ni bara måste läsa.

Jag vet, det är lite webbmedieinternt, men har du minsta lilla intresse för webb, interaktivitet och medier så ska du ta dig tid.

Det är poesi gjort på en sådan kontroversiell och allvarlig verklighet och så vackert att jag nästan fäller en tår.
…och inser samtidigt vilken extremt pinsam (eller överengagerad) medienörd jag är.

Läs texten här

Här stod det alldeles nyss att jag var i Jerusalem. Men det är jag ju inte.

Förvisso har jag varit ledig en dag, men riktigt så långt som Israel hann jag inte.

Men, hey, nu fick jag istället chansen att säga godtisdag!

Så, godtisdag!
Vi gör nåt bra av den här veckan, va?

En av mina favoritbloggar är modebloggen Underbara Clara. Inte för att jag är särskilt intresserad av mode, utanför att hon lyckas med en fantastisk balansgång.

Förra året tillskrev jag henne att vara den mest oväntade kristenprofilerade blogg som finns i bloggosfären.

Att kunna blanda mode, det som traditionellt sett tabustämplas som ”ytligt”, med en självklar kristen vardagstro är unikt och beundransvärt. (läs här, där jag fördjupat mig mer i just det ämnet – detta är för övrigt värt en egen mer uppdaterad bloggpost).

Men i dag får hennes blogg, istället för sedvanlig hyllning, gestalta ett fenomen som legat till grund för en ändring på Dagen.se.

Claras blogg har ”köpts upp” av hennes lokaltidning och då flyttade även bloggen till tidningens servrar.

Fint så.

Men med flytten kom en del förändringar. Inte bara utseendemässigt, utan även för oss som följt bloggen via rss-läsare (en funktion där bloggposterna kommer till dig, ungefär som ett mail, varje gång en blogg uppdateras). Istället för att ha tillskickas hela den nya bloggposten MED bilder, delar man nu bara ut provsmak UTAN bilder. Vill man se hela texten eller bilder får man klicka sig in till bloggen.
 

Det räckte med att det gick några dagar med de nya, kortade, rss-flödena för att inse att jag slutade läsa regelbundet. Det där extra klicket var för ansträngande..

Det har fått oss att fundera. Skulle vi få fler läsare om vi gav läsarna hela våra artiklar i rss-flödet? När sedan bloggen Networkers bloggade i ämnet, har Dagen.se nu beslutat att publicera hela artikeltexterna i sina nyhetsflöden.

Det kan tyckas märkligt. Vi är ju beroende av att du som besökare kommer till oss på vår sajt och exponeras för våra annonser. Helst klickar på dem. Det är det vi lever på. Att då få hit er med lockbete är väl bra?

Sant. Men i längden tror vi nu att det är ännu mer lönsamt att låta er få ta del av våra nyheter på det sätt ni vill.

Detta pga några skäl (och här inspireras vi från Networkers):

1, Vi får mer credd. Få ”vanliga läsare” använder rss-flöden, men de som gör det är ”förökningsläsare”. Dvs journalister, vana bloggare eller webbnördar som har låg tålamodströskel. Krångel som ”extraklick” gör att de kanske skippar nyheten. Men däremot: läser de och fastnar så är sannolikheten stor att de sprider nyheten via sina kanaler. Det kan vara tidningar, radio, bloggar eller nätforum. Därmed: Våra nyheter når ut och får större spridning.

2, Vi vill ligga i framkant. RSS-läsande är sättet den stressade framtida internetbesökaren kommer att läsa nya saker. Genom flödena skapas hemmasnickrade ”nyhetsportaler”. De rss-flöden vi väljer blir vår löpsedel. Vi vill gärna stå till tjänst till de läsare som ligger i framkant av internetanvändandet. Och inte tvinga er till ett beteende vi har bestämt. I längden stärker de vårt varumärke.

3, Läsaren kommer klicka sig in. Jag själv klickar alltid in mig på intressanta bloggposter för att se vad bloggkommentatörerna har skrivit om ämnet för posten. I Dagen.se:s rssflöde (och de flesta andras nyhetssajter) får du bara text. Inte bilder, länkar till sido-artiklar eller twinglykommentarer. Vill du se kringmaterialet klickar du dig in.
 

Detta är (några av) skälen till att vi nu väljer att satsa på detta. Är det så att en del gillar de små korta ingresserna och rubriker bättre får vi kanske lägga till det också.

Jag inser att detta bara intresserar en begränsad massa användare, men ändå: Vad tror du? Bra eller dåligt?

Han har smörat, bjussat på läsk, strött komplimanger och tagit ut svängarna lite extra den här sista veckan.

Men nu är det över. Iaf på ett tag.
I dag gör Andreas Nilsson, Dagens nyhetschef, sin sista dag på redaktionen innan han går på fyra månaders pappaledighet.

Och innan råttorna på riktigt hinner börja dansa på borden får ni bloggläsare läsa hans sista ord – endast här on the Dagenblogg.

Så, Andreas, sista dagen på Dagen? Hur känns det?
– Det sköna är att jag inte längtar bort från något – utan jag längtar till något. Det ska bli underbart att bara vara med familjen i fyra månader.

Vad kommer du att sakna mest?
– Vi har en otroligt skön mix av människor på tidningen som jag verkligen gillar. Men eftersom jag bor i Eskilstuna så är det inte så lätt att få till vanligt efter-jobbet-häng med vännerna här. Jag kommer även att sakna känslan av att under samma morgon nöjt bläddra i den tidning man i går var orolig för att inte få ihop, samtidigt som man laddar för att göra morgondagens tidning till något speciellt.

Vad kommer du oroa dig mest över när du lämnar Dagen?
– Att David, Urban, Miriam och Elisabeth – som ska hoppa in på min plats – inte lyckas hålla min Saint Paula vid liv. Den ska vattnas en gång i veckan – helst underifrån.

Kommer man att märka av att du inte är nyhetschef?
– Det hoppas jag inte. De som ersätter mig har styrkor som inte jag har, men det kan ju i sin tur ge chansen för andra att höja sig ytterligare ett snäpp inom områden som är mina styrkor.

Sedan bloggarnas tillkomst har medielandskapet förändrats radikalt. Den enkelriktade kommunikationen har upphört, och den som blir utsatt för ett orättvist berättande kan genom bloggandet enkelt berätta sin sida av historien. (och genom Twingly kan läsaren lätt se, inte bara tidningens sida av historien, utan också personerna som artikeln handlar om)

Vi såg ett typexempel på hur det kan fungera i veckan när Niklas Strömstedt slog tillbaka mot skvallepressens lögner, som jag skrivit om tidigare.
Han skrev helt enkelt sanningen, och skvallertidningens undvikande svar, och det fick ett enormt genomslag, både i bloggosfär och media.

Och nu är det Ulf Ekmans tur.

På sin blogg skriver han i dag angående Dagens artikelserie om Livets ord:
”Det skall bli intressant att granska granskarna.”
”Under kommande vecka kommer jag nog att kommentera en del, både här [på bloggen], i Missionsmagazinet och på vårt TV program.”

Tiden då tidningar kunde skriva skräp, och komma undan med det, är defenitivt förbi.
Det kommer Ulf Ekman se till.

Och ett sådant test kommer Dagens artikelserie om Livets ord definitivt att klara.

Något nästan alla tidsskrifter i Sverige har problem med är att utnyttja webben. Magasinens hemsidor uppdateras nästan bara när ett nytt nummer kommer, däremellan är det dött.

Därför är det glädjande att en av Dagens tidsskrifter, ungdomsmagasinet Ikon, nu gjort ett rejält lyft.

Konceptet är att varje dag uppdatera med något nytt. En krönika, en musikvideo, en panel eller något annat.

Imponerande och bra.

Och självklart vill Dagen.se tipsa och hjälpa Ikon. Därför kan du hitta det allra senaste från Ikon1931.se direkt från Dagens förstasida.