månadsarkiv: februari 2008

Nytt på Dagen.se

Varje dag händer det smågrejer. En del som ni inte ser, men är tacksamma för ändå, och andra saker som ni ser, och förhoppningsvis ökar ert användande av Dagen.se.

Utökandet av mest lästa-listan blev en succé. Vi la till en sida där du kunde se vad som var mest läst den gångna veckan, och ni verkar intresserade av det.
Så därför utökar vi nu den listan med de 20 mest lästa artiklarna från den gångna veckan, och lägger dessutom till en ny sida: Månadens mest lästa artiklar.
Här ser du de 20 mest lästa artiklarna under de 30 senaste dagarna.

På så sätt hjälper läsarna varandra att sålla ut det vi gemensamt tycker har varit mest intressant.

Och det är en läsning som man kan göra många tolkningar från.
Dagens läsare är uppenbarligen mest intresserade av nyheter kring homosexualitet i alla dess former, Carola och Sturmark.

Vidare har lite nya grejer kring Ekosmart-prenumerationen kommit upp.

Som ni ser finns inte längre plusprenuemration kvar, och inga artiklar som man måste betala för syns på sajten. Dessa blir bara synliga när man loggar in.
Vi är också medvetna om att pillet med utseendet gjort att Dagen.se i Opera-webbläsare ser ut som snömos. Vi jobbar på detta.

Vi ses sen. Jag ska testa glassar nu.

Jag har problem att koncentrera mig i dag. Hade svårt att somna igår. Låg som ett barn innan födelsedagen och bara tänkte på vad som i dag ska ske: Om en timme åker vi iväg och testar sommarens nya glassar.
Fattar ni?! Det där som man alltid sett i tidningen och alltid varit lika arg för – att de inte har ringt upp just mig och frågat om jag vill vara med.
Att reportrarnas barn istället tillfrågats och nu sitter och glufsar vaniljpinnar och fäller trötta kommentarer.

Jag har alltid varit enormt avundsjuk på dessa människor, men nu är det min tur. Jag ska såga äckelsliskglassar vid fotknälarna. Jag ska hylla och brodera ut mina betyg om de välgjorda himmelsglassarna.

Jag ska frossa, njuta och känna mig vansinnigt speciell.

För detta kan vara ett av journalistyrkets verkliga flipsides.

Glassfest!

Vilken glädje!

Framdukat med små personliga frysväskor kunde denna glassprovningen knappast bli bättre. Jag var i himlen. Jag levde min barndomsdröm! Jag glufsade, slickade – sågade och hyllade!

Och vilket gäng vi var. GB-killen satt i chock medan Ikon-richard berättade fräckisar, annons-lotta sågade storfavoriter, och jubilar-alhult gav oväntad ros till sliskig vaniljpinne.

Såhär i förväg kan i alla fall avslöjas att Lakrispuck är tillbaka och att godaste nya glassen antagligen är cheescake-cornetto.
Och varning för Fussball glassen. Den är en skymf för glassugna barn.

På tisdag kommer stora tidningsrecensionen. Håll utkik!

För övrigt vill jag förtydliga att bilden på mig längst upp till vänster ger en mer rättvis bild av hur jag ser ut, än bilden överst i denna bloggpost. Jag kan inte nog understryka det.

Fader VÅR

Anders Gustafsson, Dagens utrikesansvarige, har precis kommit hem från en vecka i Porto. Lätt brunbränd går han avslappnat omkring på redaktionen och lyser välmående.

Jag finner en djup orättvisa i detta, som jag har ytterst svårt att förlika mig med. Jag tittar ut, ser snöblaskduggregn och ber i mitt inre en stilla, ogenomtänkt bön om en snabbare global uppvärmning.

Eller vår. Det går bra det med.

Vad gör ni med era anteckningar, kyrkofolk?

Jag går kvällskurser två dagar i veckan. Oftast bra, men i dag var det sömnigt. Nästan tråkigt. Så istället för att lyssna börjar jag iakta andra saker. Som min bordsgranne Carl. Det är en ordentlig typ. Med kavaj och sina saker prydligt organiserade på bordet. De papper vi fått är hålslagna och kategoriserade i en pärm. Han antecknar lydigt allt vår lärare skriver på whiteboarden.

Så tittar jag på mitt eget bord. Boken vi ska läsa i kan inte riktigt stänga. Jag har inte fixat någon bra väska, och dagens duggregn, tillsammans med att jag burit boken i handen har gjort att den vikt sig märkligt. Två papper sticker ut. Det är schemat för terminen. Tyckte det var lämpligt att låta den ligga i boken. Lättast att komma åt den så.

Mitt kollegieblock ligger också där. Eller kollegieblock… Det är lika mycket kollegieblock som pärm. Säkert 30 ohålslagna A4-papper ligger intryckta och väntar på att någon gång sorteras. Eller kanske snarare kastas.

 

Min och bordsgrannens skillnader är uppenbara. Jag antecknar lite, mest för syns skull. Det intressantaste fastnar ändå, resonerar jag.

Jag börjar tänka på de där som sitter i kyrkan och antecknar. Att Carl och de är lite av samma sort. Ni vet? De som alltid har med sig anteckningsblock till varenda undervisningstillfälle. Som skriver, skriver och skriver. Som längst upp på blocket redan förfyllt datum, predikantens namn, och ämnet, innan predikanten ens närmat sig mikrofonen. Som antecknar, antecknar. Skriver upp bibelord och citat.

Jag har alltid undrat så vad dessa personer gör med sina anteckningar. Hur de hjälps av dem. Om de någonsin slänger dem? Om de har höga travar med anteckningsblock liggandes på hyllor. Om annat får ge vika för att anteckningarna ska få plats. Om de har avancerade kategoriseringssystem? Kanske datoriserars de in i ett avancerat katalogsystem? 

Eller vad som skulle hända om de var utan anteckningsblock. Vad som skulle hända om jag ryckte blocken från deras händer och sprang iväg? Om de skulle springa efter. Om de skulle få myror i brallan?

 

Så tar lektionen slut, jag får gå hem, och skriva ner dessa väsentligheter och undra om jag någonsin får veta.

Dagen.se ökar

I dag presenterar vi en ny prenumeration, ”Ekosmart”. Det är ett svar på en verklighet där allt mer digitaliseras och våra läsarvanor koncentreras framför en datorskärm.

Papperstidningen gick ner 3,3 procent 2007, enligt Tidningsstatistik AB. Inget unikt med det. Det gjorde nästan alla tidningar förra året.

Vad som dock är unikare är de webbsiffror TS tar upp. TS jämför veckostatistiken 2007 med 2008 på ett antal sajter i TS-tidningen. Där slås det fast att 40 procent fler unika besökare hittade Dagen.se under v7 2008 jämfört med samma vecka 2007. Och det är en statistik som håller sig jämn. Vidare verkar alla dessa nya besökare tycka att vi har intressanta nyheter. Under 2008 har vi haft 74 procent fler sidvisningar.

 

Vi vet och inser att webben är ett viktigt verktyg för att nå nya läsare och för att vara tillgängliga på ett modernt sätt för befintliga läsare. Därför säljer vi prenumerationer där HELA papperstidningen finns tillgänglig på nätet.

Det innebär att allt material som i dag kallas ”plus” kommer försvinna och bli synligt endast för prenumeranter från och med nu.

Det innebär också att det du, som ickeprenumrant, kommer se och kunna klicka på Dagen.se bara kommer vara gratis.

 

För båda kategorier läsare hoppas vi att detta ska innebära en förbättring, och i förlängningen tror vi att detta ska göra att vi nästa år kommer kunna öka både antal prenumeranter och besökare på Dagen.se.

Magiska Oscarsgalan

Min kropp är helt förvirrad. Magen skriker om vartannat, ögonlocken trillar ner utan förvarning och förvirringen över vad som är morgon och natt är total.

Men min själ och mitt sinne är spudlande lyckligt.
Jag har precis klarat av en oscarsgala. Till.

Ända sedan tidiga tonåren har jag haft ett grundmurat, obegripligt, filmintresse. Jag spelade in alla filmer som gick på tv, recenserade och betygsatte, kategoriserade filmerna i arkiv och pluggade skådisnamn. Och så såg jag Oscarsgalan. Den storslagna oscarsgalan som alltid går på den sämsta tänkbara tiden för européer: Natten mot måndag. Fyra timmars gala.

Varje år är en kamp för att se. Inte bara för att den förstör en hel vecka, utan för att hitta en plats att se den. Och det har varit svårt genom åren. Jag har smugglat in mig i officershytter under lumpens slutövning, övertalat parabolägare i min Zambiska by att bjuda hem mig över natten, annonserat (och fått napp!) på min blogg om ett hem som har den perifera oscarskanalen kanal 9.

Så i år kändes det ändå relativt lätt. Efter att ringt runt till dryga 20 hotell får vi äntligen tag på ett där kanalen finns i utbudet. Tusen kronor och en natts sömn fattigare är jag nöjd.
Jag klarade det i år igen.

Oscarsgalan är magisk. På mer än ett sätt.

Björn tar över Melodifestivalen

Det här var kvällen där musik kom i andra hand, och Björn Gustafsson bevisade att 80-talisterna nu äntligen tagit över humorscenen från den allt mer platta 70-talisthumorn. Men mer om det senare.
Först musiken:

Jag hade ju ändå lite rätt. BWO gick vidare. Det där är ett mysterium som svenska folket och jag ännu inte rett ut. Vi har helt enkelt fått enas i att vi inte kan enas.

Fridas finalplats var helt rätt. Hon klarade framträdandet, visade på fantastisk röstkapacitet och var väl värd sin vinst. Trots mowgli som sidekick.

Att Patrik Isaksson inte gick vidare var knappast konstigt.
Skjorta, wildawestern-fluga, vickande höfter, röd sladd? Kom igen.
Patrik Isaksson ska ha scarf med fransar, halvöppen skjorta över linne och svenneslitna jeans.

Han vantrivdes, de spontannervösa infallen förstörde och han försökte le sig ur krisen. Min fasta övertygelse fortfarande att låten blir en radiohit.

Caracarola var unga. Och snygga. Det tog dem vidare. Inte låten. Ok?

Och Ainbusk. Himla Ainbusk. Rävarna gjorde pinsamt dåligt från sig. Massakerade en låt med potential. Glömde tonerna i ett försök att göra det ”känslosamt”. Patetiskt. Och mycket tråkigt.

Därmed fanns det för svenska folket bara en som inte slängde sig med falsksång – Theresia. Hon gick vidare på ett nådaskott.


Så. Då kan vi gå vidare till kvällens huvudnummer: Björn Gustafsson.
Jag har skrivit det förr. Björn Gustafsson är Sveriges nya humorstjärna. Det tydliggjordes här, och ikväll blev det självklart.
Hans låtar var bland det roligaste melodifestivalen någonsin haft. Hans intro, detaljerna, det torra, glada, innerliga – var…fantastiskt, i brist på andra superlativ.
Äntligen är vi kvitt Killing-gänget. Äntligen har vi gjort plats för den individualiserande 80-talisthumorn. Det känns bra.

 

Till sist: Nour fick till det. Iaf några gånger. För detta är jag tacksam.

 

Dessa låtar vinner – om musiken får bestämma

 Nu, en knapp timme innan melodifestivalen dragit igång har jag lyssnat på alla åtta bidrag. Detta endast för att ge er, kära Dagen.se-läsare  en hint om kvällens resultat, samt bevisa att jag duger för Dagens musikexpert Carl-Henric Jaktlund.

Därför kommer nu mitt facit inför kvällens tävling. Hur är låtarna, vilka går vidare, vilka gör det inte. Och det är ju såklart svårt att säga, när man bara lyssnat, och inte sett framträdanden, men ändå. Nu kör vi:

 

BWO – Går direkt till Globen
Det här är en axelryckning, jag vet. BWO ligger lika naturligt i mina öron som…selleri. Men ändå. De går av någon konstig anledning vidare. Trots att de har Alexander Bard (visste ni förresten att han är släkt med Bengt Johansson? Det säger wikipedia iaf) som studsar i bakgrunden, trots att han dendär Martin sjunger med täppt näsa.

Det är helt enkelt catchy, suckerkänner jag.

Mickey Huscic – Åker ut
Ballad. Ballader går aldrig vidare. Om man inte heter Tommy Nilsson.
Okänd, pretentiös, och alldelese för oegen. Det här är så man tänker att Slovakiens försök till mainstreampop låter.


Frida feat. Headline – Andra Chansen
Oh, crap. Svårt. Reggae, catchy och en självklar radiohit. Går den vidare till final skulle den till och med kunna bli en sommarplåga. Men vidare går den nog inte. För en studsig låt måste framföras studsigt. Och det klarar inte Frida, aka ”Dunka mig gul och blå”.


Therese Andersson – Åker ut

Army of Lovers möter opera. Utan finess, humor eller tempo. Blä.


Patrik Isaksson – Till final

Är det inte roligt att de första fyra takterna i alla Isakssons låtar låter exakt likadant? Men det här kommer gå bra. Trots tråkig vers är det en given hit med fantastisk refräng. Drag, schvung, utsträckta armar, lätt diggande huvud till långa toner. Den går vidare.

Caracola – Åker ut
Duktig leadsångare med obegripligt namn. Kvav, svensk tuggumipop. Its a no-no.


Ainbusk – Andra chansen

Ainbusk är fina. Kvinnor 25-38 smälter. Lite drömsk uppbyggnad, rogivande refräng och skön höjning. Går till andra chansen. För att de kommer göra sig bra på scen.


Eskobar – Åker ut

Schysst. Klar chans. Men fungerar antagligen bättre på indiklubben i en trång pub i Manchester än på melodifestivalscen. Frida tar eskobars plats. Tyvärr.

 

Jaha. Då har jag lagt upp det fint för mig.
Jag återkommer.