Har ni sett? Nu behöver vi inte längre fylla i konstiga bokstäver och ord när vi skriver en kommentar!
Det är webbutvecklarLinus som fixat. Smart kille. Han har också fixat så att det där irriterande .html inte längre finns efter bloggposterna. Nu heter de bara ”herr-garman-fick-en-fru” exempelvis. Det tycker jag är prydligt.
Vi kan väl ge Linus ett fyrfaldigt hurra i kommentarsfältet, nu när det är så enkelt att kommentera?
Minns ni den här gamla bloggposten? Om att Herr Gårman ska bli Fru Gårman.
Nu har det kommit en ny, och förslaget har lämnats till regeringen. Jag tycker den nya skylten är betydligt bättre utformad. Även om jag fortfarande ställer mig frågande till om det verkligen är på övergångsskyltarna som kampen mot jämställdhet ska föras.
För själva tanken med namnet Herr Gårman är ju att vara pedagogisk. Ett sätt för dagisbarn att komma ihåg dess betydelse.
Här går man.
”Fru går man” signalerar ju ingenting.
Förutom att hennes identitet definieras av hennes man. Om man nu vill dra en genusväxel på det hela…
Då, mina vänner, är det dags för veckans creddningar. Det mest intressanta som plockats upp i mitt bokmärkesflöde från veckan som gått.
* Pastor Lasses, aka Betnérpastorn, blogg
Metodistkyrkan S:t Jakob blev för en vecka centrum för den kristna världens blickar. Församlingens pastor, Lasse, tog ett modigt beslut när han tackade ja till Betnér. Läs hans tankar kring saken på hans blogg. Läs också församlingens ordförandes blogg.
* Och här är det enda skämtet kristna inte kan ta illa upp av
* Aletheia splittras
Den kristenprofilerade bloggen Aletheia har delats. Bloggen, vars ambition att söka sanning uppskattas av vissa medan andra menar att de mest är en sensations- och spekulationsblogg, har på ganska kort tid blivit en av Sveriges mest besökta kristna bloggar. I söndags tillkännagav man att en av de tre bloggförfattarna Andy startar eget. Några dagar senare klargjorde Andy på sin nya blogg att han egentligen fått sparken. De kvarvarande i Aletheia skrev igen. Händelsen rörde om en del tankar i den kristna flygeln av bloggosfären, och den bloggande Kumlapastorn skrev sedan frågande om det är trovärigt att en av författarna skriver under pseudonym. Jag anar att debatten ännu inte är över.
* ”Varför i hela fridens namn vill man utesluta duktiga kvinnor från tjänst i Guds rike?”
Joachim Elsander bloggar om hur konstigt han tycker bibeltolkningen om att kvinnor inte får vara präster är. Läs posten och de efterföljande kommentarerna.
* Förstå mig och min generation
Fick den här länken tillskickad i veckan, och det är en fantastiskt artikel. Har du svårt att förstå hur jag tänker? Här har du en artikel som i 4000 tecken förklarar hela den frikyrkoengagerade 80-talisten samt dilemmat hon upplever i kyrkan.
* Världens sämsta annonsuppslag
* Och Dagens egen annonsblooper
Mer skrattigt än hemskt. Men oförlåtligt, så klart. (det ska inte hända igen, lovar annonsavdelningen)
* Hur Carl Bildt förstått nya medier bättre än Rapport
Min favorit, Martin Jönsson, skriver som alltid initierat om hur Carl Bildt vann matchen mot Rapport. Sittandes bakom bloggen.
* Om varför det inte finns en enda raggningsbok för tjejer
Alla storstockholms killar satt och guppade av skratt i tunnelbanevagnarna i sin Metroläsning i onsdags. Jag fattade inte varför. Tills även jag bläddrade upp den här krönikan.
Så. Då är mitt Göteborgsäventyr slut för den här gången och jag sitter på tåget hem. Det blev några böcker, några tidningar, en hel del skoj och två avdomnade ben.
Därmed återgår bloggen till sitt vanliga jag. Det vill säga svåra 80-talisttolkningar av kristenhet, vardag och rekdaktionsarbetet.
hej.
De har inte bara böcker här på Bokmässan. De har muséer också. Bondmuséet är till exempel på turné med en liten monter. Här kan man få se gamla filmaffischer och andra samlarprylar.
Men roligast är själva utställaren. Han är liksom en attraktion för sig och poserar villigt så fort en kamera höjs. Och det gör det ofta, så klart. Pickadollen i högsta hugg, armarna i kors och ett lyft ögonbryn. Mycket roande.
Lettland är inte någon lettviktare på bokmässan. Det ville göra något som lettade lite från det vanliga. Så de beslutade att letta upp en pappariketekt. Det var en lettsynt typ som utbrast ”Lett som en pLett!” och byggde sedan allt i lett material, wellpapp:
Som jag har lett åt saken.
Så här ser bankomaterna ut. En bil. Full med sedlar. Med dörren öppen. Flyktväg femtio meter till höger. Det är i de här lägena jag inte förstår varför banditerna håller på och spränga värdetransporter och grejer. Det är ju bara att hoppa in, vrida om nyckeln och sticka!
Om jag inte vore så himla kristen skulle jag överväga att bli bankrånare
När andra författare får trängas i förlagsmontrar med hundratals andra titlar är det annorlunda för Björn Skifs. Han hyrde en egen.
Det är oliiiidligt hett i dag. Och trångt. Och människor. Var man än går får man ett nära luktprov på människors deodorant, eller avsaknad på sådan. Att människor frivilligt tar sig hit en lördag är härmed ett mysterium. Jag lovar att de snart kommer blåsa igång ett larm om att alla måste utrymma lokalen eftersom syret tagit slut.
Detta är för övrigt det enda jag ser, så fort jag lämnar mina två kvadratmeters frihet i Dagenmontern:
