Det är inte bara Dagen.se som drabbats av svåra serveravbrott. Under gårdagen dök hela svd.se, samt hela redaktionens servrar. Hela tidningshuset var alltså utan tillgång till något av sitt skrivna material, bilder och annonser. Redaktionen sprang runt med usb-minnen och försökte bygga ihop någon slags tidning, berättar Bo Hedin, som också skriver att det handlar om det värsta avbrottet tidningen varit med om under det här seklet.
Avbrottet har, såklart, varit det stora samtalsämnet i medienördhörnan av bloggosfären i dag.
På Jaiku har diskussionerna gått höga om hur man kunde gjort annorlunda. Att det inte fanns någon backup, eller i alla fall ingen tillräckligt bra backup.
Att Svd.se inte hade någon backup visar, på ett sätt, hur ungt webb-mediet är. Dels så har det aldrig betraktats tillräckligt viktigt för att ge krisplan. Men nu, när fler läser tidning på nätet än på papper, börjar det kännas – och blir ett allvarligt trovärdighetsproblem – när sajten är nere, om än bara några minuter.
Och det är, uppenbarligen, först när något allvarligt händer som vi inser vikten av att skapa krisrutiner.
Svd.se inför säkert sådana i dag och Sydsvenskan.se gjorde det efter sin crash (de har för övrigt lagt upp en wordpress-blogg som de kan krisuppdatera nyheter).
Dagen.se tittar också, med bakgrund av torsdagens haveri, hur vi kan lägga upp nödsajter när (för det handlar om ”när” – hur många löften som än ges från it-leverantörer) vi möter nästa crash.
Och mitt i all förtvivlan och medkänsla med Svd.se, känns det rätt skönt att inse att även stora drakar, med (i jämförelse) gigantiska resurser, också kan gå på grund.
