Jag har aldrig uppfattat George Bush som säkert kul. Eller att han skulle ha särskilt mycket självdistans.

Fram tills nu.

Klippet nedan är antagligen det roligaste och mest vågade klipp jag sett någon president eller världsledare göra.

Och tänk att något så roligt helt plötsligt kan ändra en stor del av ens bild av en person.
Humor är enormt respektingivande.
Något att lära av.

Svd.se:s chefredaktör Bo Hedin bloggar i dag om ful och fin-tv. Han syftar på Bambuser, det verktyg som vi använde för att direktsända hela Jesusmanifestationen i lördags, och menar att trots den dåliga kvaliteten är det en unik och banbrytande teknik som kommer ta mer plats.

Jag håller med
Svd.se använde det för att livesända domen från Riccardomålet, och förklarar att de tittar på fler sätt att använda sig av tekniken.

Och vi kan, som sagt, bara hålla med. Och vara stolta över att vi var först den här gången.

Ni har säkert läst. Dagens utrikesansvarige, Anders Gustafsson, drar på semester i tre veckor.
Så nu har vi en temporär Anders på plats. En treveckorsAnders, liksom.
Han heter Jakob Zetterman, och är lite halv Dagenveteran. Har varit här i flera omgångar, och ett bekant ansikte för många läsare. Och nu är han på plats.
Det är roligt. Han är en kul typ.

Välkommen, Jakob!

Ni prenumeranter har ju redan sett det. Men ni webbesökare har det inte.

Dagen hade i dag en riktigt läcker kappa. Sånt här gör mig stolt över Dagen. Vi vågar ta ut svängarna, vara moderna och modiga.
Bra jobbat, Andreas.

Vi har länge arbetat för att automatisera ett bildspel i anslutning till varje artikel. Nu ser det arbetet ut att läggas på is en stund, av olika skäl.
Men från Jesusmanifestationen kändes det viktigt att förvalta alla de bra bilderna vi hade. Därför kastade Linus ihop en snabb grej igår.

Se vårt bildspel från Jesusmanifestationen här.

Förresten: Tittade nyss igenom min mobil och fnissade lite åt en bild jag knäppte på Hare Krishna under Jesusmanifestationen.

Det såg så komiskt ut. De stod tålmodigt och väntade på de tusentals kristna som tågade förbi, innan de kunde fortsätta sin egna lilla manifestation.

De var inte riktigt lika många…

Jag är en sista-sekunden-människa. Ni vet? En sådan som börjar med saker för sent, skjuter på det, är lite tidsoptimist, och får alltid sitta uppe sista natten för att hinna.
Sån är jag.
En dålig egenskap som jag helt enkelt lärt mig leva med. Kanske till och med uppskatta eller försköna. Ljuga om att det ger ”nerv till livet”, när det egentligen mest ger högt blodtryck.

Detta underliga släkte har en nationaldag – deklarationsdagen. Då träffas vi, frivilligt eller ej, sen kväll utanför ett skattekontor i vår aktuella stad.
Vi känner igen varandra på avstånd. Om inte på de små vita kuverten så på de stressade stegen. Vi suckar unisont – ser delar av oss själva i varandra. Så kommer vi fram till insamlarna och de olika sorterna avslöjas. Några är ”förnekarna”. Som inte alls vill känna vid sin sort och skäms. Kroppsspråksskriker till deklarationsinsamlaren ”Oj, jaså samlar du in deklarationen? Ja, men då kan du lika gärna ta min som jag råkade ha här i väskan/innerfickan/strumpan.”.
Andra är vana sistaminuten:are. De arroganta. De som förväntar sig bästa service, och att andra ställer upp. ”Jaha, är du säker på att du är från skatteverket. Jag vill inte ha tagit mig ända hit klockan 23.10 för att ge min deklaration till nån lallare”, och så kräver de att den försynta deklarationsinsamlaren ska visa leg.

Så lämnar vi ifrån oss våra deklarationer snabbt, och hastar iväg.
Låtsas inte om varandra. Men vet att vi ses samma på plats, samma tid om ett år igen.

Vilken helg det har varit för Dagen.se!

Ni läsare bekräftade att vi gjorde rätt prioritering när Dagen satsade på att ha sammanlagt sex utsända under lördagen som skrev, bloggade, och fotograferade. För aldrig har vi haft så mycket helgtrafik som vi hade i lördags (vilket även skvälpte över till söndagen).

Bloggen (där Elisabeth och jag skrev sammanlagt 38 poster) blev mycket uppskattad.
Våra direktsändningar med webbkameran var fantastiskt inspirerande för mig själv. Det var en riktigt häftig grej att gå runt i Stockholms stad och sända bild och ljud trådlöst till Dagen.se, och via chatten få instruktioner eller hejarop. ”Gå upp och ge en översiktsbild”, ”Förstår att du har kramp i armen – men håll ut, vi vill se hela marschen”.

Enligt ännu obekräftade uppgifter slog vår sändning till och med tittarrekord för Bambuser!

Nu pågår funderingar och planering om hur vi kan göra sändningar igen och än bättre i framtiden.

Tack alla Dagenläsare för att ni följer, uppmuntrar och hjälper oss att hela tiden bli bättre! Det är ovärderligt.
Ni måste vara världens bästa läsare!

Då är allt klart.

Webbsändningen verkar fungera som den ska, förutsatt att vi hittar gott om ström under dagen. Datorer är nedpackade. Nödkit likaså.
Och jag är rätt hungrig på att skriva.

Under morgondagen kommer jag och Elisabeth Sandlund skriva hela dagen från Jesusmanifestationen. Det kommer bli riktigt bra.

Och du kan följa allt på Dagen.se.
Surfa in på Dagen.se imorgon så får du veta mer.

Det enda som kvarstår är frågan vilket torg vi ska bevaka.

Själv är jag lite inne på Sergelplattan –  mkt Stockholm över det. Eller Medborgarplatsen, med moskén i bakgrunden. Det hade kunnat vara läckert.

Vad tycker ni? Vad skulle ni vilja se bilder/bloggar från?

Vi ses imorgon.

Imorgon är stora dagen. Jesusmanifestationen inleds och Dagen är, som tidigare aviserat, på plats och bevakar det hela.

Med bloggar, filmklipp och bilder kommer du att kunna följa hela dagen på Dagen.se

Just nu håller vi på att undersöka möjligheterna att sända live via webbkamera. Vi testar den svenska webcasten (eller vad man nu kallar det) Bambuser. Och för att testa hur detta skulle fungera så sätter vi nu på webbcamera och du kan följa i realtid hur de sista förberedelserna inför Jesusmanifestationen går.

Det blir en försmak på hur morgondagen kommer se ut helt enkelt.

Om du vill kan du också klicka på klippets namn ”Live första klippet” och komma till en chatt.

Själv är jag mest rädd för att ni ska se mig med fingret i näsan.

Klicka här för att se mig och Dagens redaktion (well – de flesta har gått för dagen) i realtid (imorgon kommer fokus inte ligga på mig, utan på Jesus(manifestationen):

 
EDIT: Kommer du in sent så är det ingen höjdare att titta igenom klippet. Jag sitter mest och knappar på datorn och ringer telefon. Kom tillbaka imorgon istället!

Vi har ju tidigare skrivit om att Knutbytragedin ska bli en spelfilm. Nu är de på plats, och flera medier skriver om filmen och rollbesättningen.
Inte för att det är särskilt kända (eller bra?) skådisar. Utan för att att de är så fruktansvärt lika.
Iaf en del av dem.

Aftonbladet gjorde lite grafik över det och visar hur skådespelarna kontra originalen ser ut.

Kolla nedan. Kim Wincent ser ut att ha hittat en tvillingbror.