Av outgrundlig anledning kommer jag ikväll gå och få spö.
Jag har en vän som fått för sig att bra träning lika med stora blåmärken. Och att jag bör hänga med. Jag har försökt, så subtilt och finkänsligt som jag kan, hinta om att just slagsmålsträning kanske inte är något för mig. Det har gått honom helt förbi.

Strax innan midnatt fick jag så följande sms:
Kl 20 imorrnkväll. [ADRESS] (glöm att jag skriver ut var jag ska vara!)  MUDO med mitts – ta med mjukbrallor, träning sker barfota.

I natt! Trots idogt duckande var karaktärslösa jag tvungen att svara jakande.
Och Mitts? Jag vet inte ens vad det är. Sannolikt ett tillhygge man slåss med. Som baseballträ. Typ.
Därför dröjer jag nu kvar här på jobbet. Stryker mig ömt över armarna medans de fortfarande är fria från blåmärken. Sträcker på fingrarna och försöker njuta av vad som kan vara sista gången fingrarna obehindrat får vandra över tangentbordet.

Adjö. Imorgon skrivs bloggen antagligen med nästippen. Om inte även näsbenet är brutet.