Munkhysterin fortsätter.
I en tidigare post skrev Lars Larsen själv att han bjudit med en dokumentärfilmare. Under fillamötet stegade dokumentärfilmaren in först, och därefter kom Lars Larsen staplande med sin käpp och satte sig några meter framför, väl synlig för dokumentärfilmaren.
Helt i sin ordning, tycker Lars, som ändå försöker hävda sin kompromisslösa gudsfruktan med att det inte är något han ”primärt ställer upp på”, som han skrev i en kommentar på bloggposten.
Jag känner mig knappast orolig att han blivit hotad att ställa upp av dokumentärfilmaren, och känner att hans klargörande än mer stärker tesen om att det handlar om en aktion som på något sätt är en medveten provokation som ska göras bok eller film av.
Lars själv skriver dock i samma kommentar att det inte handlar om något sådant. Såklart.

Hursomhelst.
Alla ni som ser bortom el munkos alla konstiga uttryckssätt och kan uppskatta det han faktiskt säger kommer uppskatta Thomas Österbergs ledarkrönika i dag. Läs den här.