Det är härligt nästan jämt att arbeta på webben. Oändliga möjligheter, lite pionjärkänsla (fortfarande finns så mycket oexploaterad mark att upptäcka) och alltid nära till läsaren.
Men så finns det tillfällen då det är mindre roligt. Som igårkväll.
Vi arbetar med att byta ut vår sökmotor på Dagen.se, och har under en tid gått igenom och indexerat hundratusentals artiklar som finns i på Dagen.se:s databas. Samtidigt har vi testat några nya grejer. Detta, eventuellt tillsammans med virus som försöker sänka Microsoftbaserade servrar, gjorde att kapaciteten på vår server kraftigt sänktes under gårdagskvällen.
Den kollapsade helt enkelt.
Och själv kunde jag inte göra annat än vara orolig. Likt en mor med bortsprungen son satt jag och bet mig i naglarna, stirrade med tom blick ut genom fönstret och ringde var femte minut alla jag kunde för att kolla om vi vet något mer, eller om det fanns något jag kunde göra.
Nu andas vi igen. Vi har precis lyckats få näsan över ytan, och även om det hoppar lite upp och ner (kallsupar?) så tror vi (äh – jag har ingen aning, det är teknikerna som tror och jag som förlitar mig) att vi identifierat problemet.
Skönt. Mitt blodtryck går långsamt ner.