Det var länge sedan jag var så ambivalent inför en större kyrklig händelse. Jag som annars har så lätt till snabb slutsats..

Men är Todd Bentley, som leder Floridaväckelsen, en villolärare? En av dem som Bibeln varnar för? Som gjorde mirakler likt Jesus (t.o.m i Hans namn ) – fast inte i Hans kraft?

Eller är det bara en snubbe som tagit Jesus och Bibeln på fullkomligt allvar, och helt plötsligt fått… ja, en väckelse?

En frikyrkovärld svältfödd på 1900-talets väckelser kanske gärna väljer det senare alternativet. Kanske för att det passar in på de profetior som månatligen kommit i kyrkor sedan början på 80-talet.

En längtan om att Gud återigen ska verka på det sätt som Bibeln beskriver. Helanden, mirakel, och en påtaglig andlig närvaro.

Det är här det blir så svårt för oss som på avstånd iakttar händelserna. För det är andliga, subjektiva händelser som blir dårskap hur det än återberättas.

Kanske är det då bäst och nödvändigast att göra så som David Wingren har gjort i Dagens artikel. Att försöka granska vad som ligger bakom – teologin. Det är en av de få saker som är konkreta och lätta att jämföra med Bibeln.

Det hjälpte åtminstone mig när jag, än en gång, gick igenom filmkllippen från Florida.

För där framträder nu än tydligare personen Todd Bentley. Todd är mannen som sett Jesu bruna ögon, sandaler och blivit andetransporterad till Australien. Todd är mannen som känt ett behov att bli blickfång genom att fylla kroppen med tatueringar. Todd är personen som säger ”bli frisk”. Det är Todd som med predikanthand knuffar de sjuka till golvet.

 
Jesus verkar helt enkelt drunkna i personen Todd Bentley.

Det handlar såklart om min subjektiva tolkning kring något där det viktigaste är att du själv tänker till.
Men det finns en fara i att hylla en ”väckelse” bara för att helanden uppstår. Det finns inget mer heligt i helanden. Men det är inte konstigt att många åker dit. Människan älskar övernaturliga grejer.

Jag minns min fråga till en pastor i en liten by i Zambia, där jag arbetade under ett år. Vi hade precis kommit hem från en gudstjänst där de mest otroliga andliga manifestationerna tagit palts och jag var förundrad.
Jag frågade om det häftigaste han hade varit med om. Pastorn tänkte en stund innan han svarade; ”När människor blir frälsta”.

Jag blev helt ställd. Påmind om hur märkligt mitt västerländska Jag var. Det som mätte framgång i hur många under och mirakel vi bevittnat eller uträttat.
Vi är så inställda på att andlig framgång mäts i fysiska yttringar att vi glömmer det största undret – när någon tar emot Jesus och upptäcker att en kontakt med den övernaturliga makten är livets yttersta mening.

Och vad händer med dem som aldrig blir helade? Hur ska de möjligtvis kunna inkluderas?

Som en kontrast till det budskap Todd (medvetet eller ej) predikar får du gärna att ta del av den här filmsnutten från Nick Vujicic. Nick föddes i Australien utan armar eller ben. Och trots att han både ville ta livet av sig och inte såg någon mening med att leva reser han idag runt i hela världen för att berätta att Gud handlar om något annat än ett övernaturligt fysiskt under.

”Jag tackar Gud för att Han sa nej när jag bad honom om armar och ben./…/ För jag står framför er i dag som ett bevis på Guds nåd, kärlek och perfektion. Det är inte omständigheterna som behöver förändras – det är våra hjärtan som behöver bli fyllda av den Helige Ande.”

Se gärna hela klippet. Se det från 6 minuter om du har ont om tid. Och har du panik, se ändå den sista minuten.
Det är viktigt i en tid då vi så ofta glömmer, eller inte förstår, varför Jesus bad dem han helade att hålla det för dem själva.