FRA-lagen sätter EM-förlusten i perspektiv

Jag kunde inte fokusera på andra halvlek i Sveriges match mot Ryssland.

Det låter kanske inte så konstigt. Jag har ju inte ens nämnt EM i bloggen tidigare. Men tro mig; det beror inte på ointresse. Snarare att jag inte kunnat skriva utan att hamna i affekt, skrika ut ilska, eller bara bubbla över i osammanhängande kärleksord (beroende på match).

Och visst. Det finns saker att skriva nu också. Över det förtvivlade i att vårt kollektiv inte levererade. Över att Rosenberg var så förtvivlat dålig i spanienmatchen att vi tvingades att kasta in division1-Allbäck i 80:e minuten. Att vi gjorde vårt sämsta slutspel på 8 år. I en grupp vi hade alla möjligheter att ta oss vidare från.

Men allt det där känns just nu så oväsentligt. För vi har förlorat en så mycket större match. Den om varje medborgares integritet. Något som inte kommer tillbaka.

Allt sätts plötsligt i perspektiv. Fotboll? Vi spelar om två år igen. Och har kvalmatcher att svettas under redan om någon månad.
Men vår integritet är förlorad. Medborgarens möjlighet att surfa varsomhelst utan att behöva bekymra sig över att deras trafik fastnar i en övervakares nät. Möjligheten att tipsa om vad som helst, utan att känna oro över att en anstalt kan snappa upp det som sägs eller skrivs.

Sverige skulle kunna ha vunnit EM ikväll och jag skulle fortfarande sitta med en känsla av tyngd. Tomhet. Över det sjuka att Sverige antagit en lag som man till och med i ett internationellt perspektiv lyfter på ögonbrynen åt.

Och medborgarens röst spelar uppenbarligen ingen roll alls. Det är vad Sveriges riksdag, med fem rösters marginal, har sagt i dag.

Det som vi till en början såg som en vinst för bloggosfären, en vinst för demokratin, en vinst för den lilla människan – visade sig vara en chimär.

Fredrik Federley lyckades ta den mest gyttjiga av mellanvägar. En väg där han lyckades svika både regeringspartierna och det svenska engagerade folket.

Hans försvarande bloggpost, skrivet för tio timmar sedan, har redan fått 337 kommentarer. Det är i klass med de kommentarer Sveriges (då) näst största bloggare, Calle Schulman, fick på ett dygn när han slutade blogga.

Alliansen vann kampen mot intern splittring. Men de kan mycket väl ha förlorat det svenska folket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *