David Wingren återberättar i dag följande konversation som hade häromdagen med en församlingsmedlem.

Församlingsmedlem: Du, den där fotbollsbilden på er var verkligen toppen.
David: Öh, jaså, tycker du?
Församlingsmedlem: Ja, jag har saknat en bild på er som är ansvariga på tidningen.
David: Va, har du?
Församlingsmedlem: Japp, så nu har jag satt upp bilden hemma i mitt kök. Och jag vet två andra som har gjort det också.
David: (Stum av förvåning)
Församlinsmedlem: Du ser förvånad ut.
David: Ja, det är jag. Varför har du gjort så? En idolbild på, eh, oss?
Församlingsmedlem: Nog för att jag uppskattar er, men jag ser det inte som någon idolbild. Det är för att jag ska kunna be för er. Så nu ber jag och de andra för var och en av er varje dag. Det behöver ni, tror jag.
David: Oj… tack.
Församlingsmedlem: Ni borde uppmana fler läsare att göra så.

Det är i stunder som dessa som jag inser vilken unik tidning, vilka unika läsare och vilken unik arbetsplats jag arbetar på.
Jag uppskattar det.