Trot eller ej. Men även jag, en gammal(?) frälsissoldat, träffar på folk jag känner här. Bekanta som man träffar på tillfällen som dessa. Ni vet hur det är.

Så möts vi i dörren under predikan. Jag påväg in, hon på väg ut. Vi som redan hälsat en gång har nu den enda gemensamma nämnare predikan som just pågår.

Hon: Vad bra det är!

Jag: Ja, visst är det!

Och det är uppenbart att vi nyss skulle kunna ha lyssnat på stumfilm och ändå utväxlat samma konversation.

Hon: Har du hört honom innan? Det är första gången jag hör honom.

Jag: Ok, ja, jag har hört honom innan.

…hör jag mig själv säga. Jag som aldrig ens hört Hans Weichbrodt innan.

Men nåt ska man ju säga. Där i dörren.