Det är inte bara Mackan som har problem att dra folk. Det är ett gigantiskt program, och varje monter har egna små intervjuer, föredrag eller föreläsning. Och jag får alltid lite hjärtknip när jag det är så tomt.

Eller när det är tvärtom. Massor av folk passerar men ingen stannar.

Som den här mannen. Han högläser ur sin bok i en vältrafikerad monterkorsning. Men inte en enda stannar upp och lyssnar. Han fortsätter läsa och då och då dyker hans blick upp från boken i hopp om att möta någon annans.

Hjärtknip.