Jag vet inte om ni har tänkt på det. Hur vi på Dagen.se arbetat steg för steg för att tydliggöra vad en blogg är.

Det har sannerligen varit en invänjningsperiod. För många dagenläsare har begreppet blogg varit något helt nytt. För några kanske det fortfarande är en ny företeelse.

Det svåraste har handlat om åsikterna. Kanske allra mest från den här bloggen. Kan en Dagenbloggare nyansera, tycka till eller såga utan att det tolkas som tidningens officiella hållning?

Det tog fart på allvar i mars. Då kommenterade jag Jesusmanifestationen och föreslog ett alternativt sätt att göra den. Många reagerade. Var detta vad Dagen verkligen tyckte? Dagen som var manifestationens samarbetspartner?

En vecka senare dök nästa problem upp; hur relaterar man till en blogg. Carin Stenström på Världen Idag hade läst en bloggpost där jag förklarade existensberättigandet för en artikel på Dagen.se om ett par i ett incestförhållande. Stenström kunde inte tolka min post som något annat än att jag försvarade och propagerade för incest. Men istället för att skriva i kommentarsfältet, skicka ett mail eller på annat sätt fråga om det verkligen var så jag menade skrev hon en tidningsledare där jag framställdes som incestälskare.

Där och då blottades ett gigantiskt gap mellan gammelmedia och digitalmedia. En krock mellan enkelriktad kommunikation och interaktion, tryckta sanningar och digitala samtal.

Vi förstod att vi för några tydligt behövde förklara att bloggen inte måste stå för Dagens officiella hållning. Att det finns ett värde i personliga noteringar om stora och små saker. Att en blogg handlar om samtal.

Allt eftersom byggde vi ut dessa förtydliganden. Genom texter, och presentationer. Vi plockade in ett sidhuvud till bloggarna, märkte opinionsartiklar tydligare, för att markera skillnaden mellan artikel, ledare och blogg. Vi bytte URL:er – alla bloggposters länkadresser fick ordet ”blogg” och personens namn i sig. Vi la, på allt fler ställen, till en kort förklarare, om vad en blogg är, och vad den inte är.

Dagenläsarna och fenomenet blogg har helt enkelt åkt på en resa den senaste tiden. Trots det är för en del fortfarande oklart vad skillnaden är. Vad Dagens officiella hållning är. Så sent som i september fick Dagens chefredaktör tidigt kommentera en bloggpost för att, än en gång, påminna om att bloggen inte är en ledarsida.

Jag skulle aldrig (vilja) uttala mig i något av de ämnen som, gilla det eller ej, har blivit svensk kristenhets kärnfrågor. Som homosex eller abort. Inte för att jag behöver ha andra åsikter än ledarsidan. Utan för att det finns risk för otydlighet hur Dagen står i frågor som blivit, tja, viktigast.

Och allt detta har fört oss till vad vi nu presenterar. Dagens senaste tillskott i bloggfamiljen: Ledarbloggen.

Dagens ledarredaktion är den viktigaste opinionsbildaren i det kristna Sverige. Den som har störst förtroende, som sitter i flest tv-soffor och radiostudios. Deras ord väger tungt och får eko ut i mediesverige.

Att vi med Ledarbloggen man nu stegar ut i en allt större bloggosfär är naturligt på många sätt. Dels för att snabbare kunna komma till tals i det offentliga samtalet, men också för att tydliggöra vad som är Dagens officiella hållning i olika frågor.

Jag är övertygad om att Thomas Österberg, Håkan Arenius och Elisabeth Sandlunds gemensamma Ledarblogg, som får premiär nu på måndag, inte bara kommer att bli en av de mest välbesökta bloggarna på Dagen.se, utan också en av de mest inflytelserika.

Det behöver både den kristna och den svenska bloggosfären.