Det blev inte så mycket en death match som dött lopp i matchen om tittarsiffror mellan ”Guds hus” och ”Sturmark möter”. 27 000 såg Sturmarks premiärprogram. Exakt lika många som såg premiären av Guds hus.

Och programmet? Well. Sturmark är ingen journalist. Ingen samtalsledare. Han är en estradör med en agenda. Och tyvärr blir det lite för uppenbart.

Det samtal mellan Christer Sturmark och Eva Dahlgren som till en början känns ovanligt bra visar sig snart vara en regisserad föreställning för att komma fram till att religion inte är något att ha. Eva berättar fantastiska berättelser som väcker massor av frågor. Men istället för att nyfiket ställa dem lägger Sturmark ord i hennes mun. Varje ”fråga” börjar med ”Menar du inte att” eller ”När du säger X menar du väl egentligen Y?”.

Han vet vad han vill, åt vilket håll intervjun ska gå. Och när man i andra delen även förstår att Dahlgren är medlem i Humanisterna blir det nästan lite löjligt. Då förvandlas programmet till ett läxförhör mellan en föreningsordförande och en föreningsmedlem.

Det är 30 minuters infomercial om ateistorganisationen Humanisterna, förklätt i intervjuform.

Det är synd. För Sturmark fungerar mycket bättre som vass ifrågasättare än inställsam trivseltorsten. Jag hade velat se honom bjuda in människor han inte förstår sig på. Låta honom ställa frågor han inte förstår. Låta bli att låtsas vara neutral, och hugga på saker han inte håller med om. Bjuda in Stefan Gustavsson, Mats Selander, Anders Arborelius, Linda Bergling och Åke Green som gäster istället.

Hjälp. Jag hade suttit klistrad vid varenda program!

Uppdaterad:
Inger Alestig har också bloggat om programmet på sin Kulturblogg. Läs hennes tankar.