Han skriver alldeles genialt i Expressen angående den stora gallup om att svenskar är näst mest sekulariserade i världen:
Vi hör Gud som en röst i trapphuset. Vi hör honom ta hissen. Vi hör honom kliva av på alla andra våningar, aldrig på vår våning. Han ska aldrig till oss. Vi behöver honom inte.
I kväll ska jag sitta med Santino i famnen och låta blicken dröja i hans ögon. Gud behöver inte komma in hit, behöver inte höra av sig efter vägbeskrivning till min lägenhet.
Han är redan här.
Sedan kan de matematiska stackarna sitta där med sin takeaway kaffe och försöka foga in livets mysterium i ett tal, förvandla änglarna till siffror. Jag gör mig av med dem i stället. Jag avsäger mig allt förbannat världsligt som inte vill mig något.