Marklund slirar än en gång på sanningen

Det här är helt otroligt!

När debatten om trovärdigheten kring Liza Marklunds ”Gömda” rasar som mest, när hon ställt sig till försvar och talat om vikten av faktakoll och trovärdighet. Just då skriver hon en krönika där hon ger sig ut på så tunn is att det räcker med två steg för att hon fullkomligt ska braka igenom. Igen.

I går handlade hennes krönika i Expressen om kompisen Johan som har ett band (Stockholm Stoner) som det gått bra för. I alla fall PR-mässigt. De har fått en exklusiv deal med Coop Forum som ger dem ensamrätt att få sälja deras skivor. De har också fått spela live i tv4, och på radio snurrar deras låtar samt hamnar på topplistor. Men trots det får de inte sålt några skivor.

”Den veckan vi låg på 13 plats sålde vi sammanlagt 379 exemplar”, låter Marklund hennes artistvän uppgivet berätta.

Vems fel? Fildelningen givetvis.

”Johan surfar runt och visar på ett par, tre olika fildelarsajter. Raskt räknar vi ihop över 80000 illegala nedladdningar av gruppens skiva. 80000!”

”Vi kommer naturligtvis inte att bli rika på det här, men det vore kul att få betalt.”

Ingenstans nämns det att Coop måste ha betalat rejält för att få den exklusiva ensamrätten (varför skulle man annars vilja begränsa antalet försäljare?)

Här kunde historien ha slutat och den här bloggposten mest handlat om en märklig retorik i Marklunds krönika.

Men bloggosfären tog det ett steg till.

Piratebay-skaparen Peter Sunde menade att han, med sina vad man får ana ganska höga webb-skills, inte hittar någon torrent (nedladdningsfil, enkelt beskrivet) – någonstans. Han hittar dock bandets myspacesida – men inte kan bandet vara så dumma att de räknar det som fildelning? De har ju själva laddat upp låtarna för fri lyssning där.

Ulf Hedlund funderar vidare, går in på Myspace och hittar en dialog där bandet hänvisar till en fildelningssajt där de hittat sitt album utdelat. Och kolla:

Där ligger den ju! Med massor av downloads!

Men det verkar fungera likadant med andra sökningar? Som med ”Emanuels hemliga badrumssånger”:

Oj! Ännu fler nedladdningar än Stockholm Stoner! Och jag visste inte ens att mina badrumssånger fanns på skiva…

Nedladdningssajten är fake. Och det finns flera. Du hittar hur tusentals har laddat ner mina obefintliga badrumssånger via Torrentreactor, myBittorrent, Sumotorrent. Det är hittepå-siffror antagligen skapade i något sökmotorsyfte. Eller för att få extraklick.

Stoners musik finns helt enkelt inte att ladda ner olagligt. Sanningen är att ingen vill köpa deras musik. Om det beror på att den är dålig är oväsentligt i det här fallet.

Problemet är att Liza Marklund än en gång står med en ”sann” beskrivning av verkligheten. Sist, när det handlade om boken Gömda, justerade hon det i efterhand till att vara ”baserat på sanning”.

Och nu får hon än en gång möjligheten att hänvisa till att det handlade om en ”djupt subjektiv bild” av bandets verklighet.

Hela saken är olycklig ur så många perspektiv. Inte minst när det handlar om förtroendet för media och journalister. Men också för att det fientliggör en digital värld som tjuvar och mörkermän som inte betalar för sig.

Någon annan fick den här gången stå för den research journalisten borde ha gjort. Det är andra gången på kort tid för Liza. Läsaren blir återigen snuvad på sanningen och inte blir saken bättre av att det i samband med artikeln inte finns ett spår av den blogglänkning Expressen nyligen utlovat.

Kanske är det nu som Thomas Mattssons löfte om att Expressen ska bli bättre på att erkänna fel på riktigt får prövas.

För vi är ute på riktigt hal is när medborgarna ska behöva vara journalistikens sanningspoliser.

Uppdaterad:
Thomas Mattsson står fast vid sitt löfte. Sent under måndagskvällen publicerades en rättelse i samband med Lizas krönika, och i webbens rättelsespalt. Beundransvärt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *