Det var i slutet på nittiotalet när adressen .nu på riktigt började bli het i Sverige. Webben var fortfarande något nytt, nästan rebellartat och att använda ”.nu” var ”coolt” (även det ett uttryck som fungerade bra i slutet på nittiotalet). Det sades ”Ring mig.nu” eller ”Det här måste ske.nu” och så fick man markerat hur viktigt något var.

Konferensnamn och material skapades på samma tema (Följ mig.nu finns väl fortarande?). Att det egentligen var ett namn på en webbadress var oväsentligt.

Det var helt enkelt inne att använda ”.nu”. Webbhippt, liksom.

Det startades till och med flera papperstidningar. Efs.nu, till exempel. Samt flera andra nu nedlagda tidningar.

Och så Pingst.nu. Pingströrelsens egen tidning.

Därför är det lite roligt att den byter namn i dag. Det kan ju vara på tiden, liksom. Men nu har konceptet rotats så djupt att man blandat ihop titelns syfte med trenden. Därför kan jag inte annat än att fnissa åt det _nya_ namnet på deras _pappers_tidning:

Pingst.se

Och, ja, det är sant.