Det blev en del reaktioner på påskkycklingen och pratbubblan här om dagen.

Flera tyckte den var hädisk. Någon undrade vad för slags ”människa” och ”kristen” jag egentligen är. 

Kumlapastorn känner sig kluven.

Själv förundras jag över hur man så ofta väljer att tolka det värsta utifrån en text eller situation. Att jag vill häda, utarma eller förlöjliga ett sakrament?

Tänk om man istället gjorde som Monica i kommentarsfältet och antog att det fanns en poäng, något roligt. Då kunde det bli såhär:

”Jag tycker kombinationen bild och bubbla är lysande. Faktum är att majoriten av Sverige förknippar påsken med kycklingar, ägg och påskris, och inte med det vi verkligen firar.

Bilden påminner oss om det absurda i detta faktum.”