Jag mikrobloggade om det redan förra veckan: P3 byter ut ljudvinjetten ”tjicketiwowow” mot ett platt visslande i fallande skala, signerat Moneybrother.
Och det är ett sådant varumärkesmässigt självmord att jag har svårt att hitta beskrivande känslor. Jag ömsom slår med symboliska nävar i skrivbordet, ömsom finner mig själv med höjda ögonbryn och jahjälp-skakande huvud.
P3 själva försvarar sitt beslut så här:
”Det är inget fel på ’tjickan’ den är gjord för 16 år sedan, när P3 lät annorlunda, när P3:s lyssnare var annorlunda. Det krävs ett annat uttryck för P3 2009 än det gjorde 1993.”
Jag häpnar. Hör ni mig? Häpnar!
Vilket annat företag i världen hade resonerat så kring sitt varumärke? Har man förstått så lite om vad ett varumärke handlar om?
Låt oss kolla på några andra varumärken. HM, ett av Sveriges största varumärken, måste lida enormt av den estetiska tabben som någon i begynnelsen gjorde när de målade H&M på det där röda, lite tokiga på-sniskan-viset. Varumärket Levis måste många gånger frestats att göra om sitt varumärke. Liksom Rolling Stone magazine, Converse och Coca-Cola.
För att inte tala om MTV, som måste ha en av världens fulaste loggor. Så daterat och framtidsblint ritat att dess marknadsavdelning måste flera gånger ha försökt kuppa igenom logotypförändring. De maskliknande bokstäverna, det gigantiska M:et som vi alla satt och gjorde egna varianter av i skolbänken.
Mtv hade haft all rätt att gå ut och klaga på att de har en logotyp som är ”för en annan tid, en annan publik, en annan musik”.
Men det gör de inte. Varför? För att ett varumärke handlar inte om dess logga, dess vinjett. Eller för att citera Tomas Seo inför hans projekt Logotyp.se: ”The value today is not in the logo creation but in the strategy around the whole brand.”
Logotypen skapar bara igenkänning. Varumärkets känsla skapas och styrs av hur vi beter oss med varumärket. Var det syns, i vilka sammanhang och vad som förknippas med varumärket.
P3 är uppenbarligen i något slags identitetskris. Men lösningen på den är knappast att skrota sitt varumärke. Det är som att sminka en gris och hoppas att ingen ska känna igen henne bakom sminket.