Vi vann inte

Det är klart att jag är besviken. Det känns jättetråkigt att inte vinna. Vi stod inför en unik jättechans att av branschen bli ansedd som det bästa som producerats av digitala dagstidningar det här året. Men det räckte inte ända fram.

Men det blev en pallplats. Vi anses som en av de tre bästa digitala dagstidningarna i år. Och precis som jag framhållt tidigare är det den stora saken. Allt annat var bonus.

Jag har trott och tyckt allt det där. Ända fram till igår kväll. När vi satt där vid vårt bord (se film här). När människor vars kunskap om branschen jag håller högt kom fram och ryggdunkade, sa ”Förbered dig för rakning” (ärligt talat – jag är hemskt glad att jag får behålla håret). Plötsligt insåg jag att vi hade en jättechans att ta hem det. Att vi till och med kanske var favorittippade.

Så när det väl var vår kategori satt jag med puls som en skrämd kanin när juryn läste upp motiveringen.

Och visst kan jag sitta och fundera i efterhand. På vad juryn menar med att de inte höll med varandra. Men spekulationer blir knappast konstruktivt. Sådant överlämnar jag till andra.

I stället tillbringade vi gårdagskvällen med att se på saken positivt. Dagen.se har haft en osannolik framgångssaga i snart två år. I år har vi varje vecka legat 40 procent högre i besöksstatistiken än samma vecka föregående år. Vi har innoverat, dragit utveckling och prisats. Någon hejd behövde det kanske få? Någon gräns behövde det? Om inte annat för att styrelser och budgetar ska satsa ännu mer på Dagen.se?

Äh, ni ser. Så där håller man på och larvar och resonerar för att man ska låtsas inte vara besviken över att vi inte vann.

Men nu släpper vi saken. Vi kommer hålla nomineringen lika högt som om det vore en vinst. Och trots allt, det är en branschryggdunk hela den här saken. Vad som verkligen betyder något, som gör att vi kan och vill fortsätta, är den fina respons vi får från er läsare. Som besöker oss allt oftare, som läser allt mer och som blir allt fler.

Men ej att förglömma: Grattis DN.se! Ni är väl värda vinnare, så klart. Störst i morgontidningsklassen!

Kvällen i övrigt? Jorå. Det var trevligt. Snackisarna var:

* Om att powerpointpresentationerna som visade de nominerade alltid – med undantag för helhetspriset – visade det vinnande bidraget först.

* Om konfrencieren som munpruttade trumvirvel istället för att använda trummorna tre meter bakom. Och om rymdmannen som spelade lätt devalverande fanfarer till varje pristagare.

* Om Sydsvenskan. I mina ögon väl värda både årets redaktion och Årets tidning – helhetspriset.


* Om bandet. Eler ”underhållningen”. Det som skulle vara överraskningen. Som körde svår elektrorymdpopcirkus. Ja, faktiskt så. En blandning av Tomas di Leva, Prodigy, och Bob Marley. Lyssna på klippet till höger här och fundera: Skulle medierävar gå igång på det här?

* Om Mindparks och Jardenbergs kritik mot branschen och kanske framförallt branschdagarna.

* Om en man som hette Bacon, som hade talat tidigare under dagen och tydligen var duktig.

* Och givetvis: Klädkoden.

Hur det gick för mig? Jag kunde inte bestämma mig. Så jag valde ettan och tvåan. En kombo, liksom.

Och, thank god, jag får behålla håret!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.