Precis när jag författar inlägget om hur vanligt allt är smyger Samuel Ljungblahd in på scenen.
Uppenbarligen satte hans vanilla soul (vi kallar Samuel så nu, right?) på presskonferensen så starkt avtryck att Kirk ville ha med honom på scenen.
Så in kommer Samuel. Och sjunger. Hela globen ställer sig upp, jublar skriker. Hemsonen med storstjärnan.
Kirk ber honom välja sin favoritsång av Kirk. Samuel funderar. Väljer don’t cry. Och plötsligt står han i en duett. i Globen.
Och jag är så fantastsikt glad att jag hann springa ner framför scenen och filma allt. Publiken är tagen, key-Bobby är först tveksam, men skakar sedan med öppen mun och skakar på huvudet. Kirk lägger sig ner på scenen. Reser sig. Och säger: Du och jag ska prata om hur vi kan ta dig till amerika efteråt.
Och det kan vara snack, det kan vara spel för att smickra hemmapubliken. Men det kändes inte så.
Jag laddar upp klippet nu. Här är klippet så får ni bedöma själva.