Hur det gick för Mackan? Oroa er inte. Carl-Henric tog hand om saken.

Det är inte bara Mackan som har problem att dra folk. Det är ett gigantiskt program, och varje monter har egna små intervjuer, föredrag eller föreläsning. Och jag får alltid lite hjärtknip när jag det är så tomt.

Eller när det är tvärtom. Massor av folk passerar men ingen stannar.

Som den här mannen. Han högläser ur sin bok i en vältrafikerad monterkorsning. Men inte en enda stannar upp och lyssnar. Han fortsätter läsa och då och då dyker hans blick upp från boken i hopp om att möta någon annans.

Hjärtknip.

Se där! Monica från bloggen All I want, och ståupp-Mackan är och hälsar på. Det är roligt. Det blir en hel del sådana här möten där man nu får ett ansikte och en röst på personer man annars mest läser saker av.

Mackan är för övrigt också författare och tänkte att han, i likhet med de stora författarna, skulle bjuda på en signering av sina böcker. En stund in i signeringen inser han att han fått en släng hybris och skickar följande MMS av utsikten från hans sida signeringsbordet.

Det blev 1 bok signerad. I alla fall.

Trots det har han en till signering vid 15. Snälla, någon, gå dit och köp en bok. Monter A4:65.

Så. Då är vi framme. Kamerautrustningen är testad och klar och vi har hunnit strosa runt lite.

Livets ords förlag skänkte en ”Pastor Ulf”-bok och berättade storyn bakom DaVinci-kodstypsnittet. Och det var en ganska rolig historia:

Det är ett externt bolag som tryckt och stått för layout, och de tyckte typsnittet var snyggt. När boken så kom till Livets ord så blev det liv i luckan och krisartade mail skickades runt i huset om det var dumt eller ej. Man fann sig dock snabbt och nu tycker man det är ok, att det till och med ger lite spännande mystik kring boken.

Det tycker jag också.

Hörrni, det är ett hav av människor här! Varenda kofta som någonsin virkats befinner sig inom några tusen kvadratmeter i Göteborg. Det är roligt. Kvinnor går med glasögon på nästippen och män har manchesterkavaj.

Sedan är allt segregerat. Dagens monter hänger i någon slags religionsdel som mest består av kristna bokförlag och en och annan svår humanisttidsskrift.

Eller vad vet jag om det. Jag har bara sprungit igenom. Och det var vad jag såg.

Nu ska jag hasta vidare.

Sitter på tåget till Göteborg och bokmässan. Runt omkring mig halvligger Dagenredaktörer och sover och dreglar (ja, ett filmklipp hade varit roligt, men inte helt schysst). Vi gick upp i svinottan och nyckelordet har hittills varit ”okristligt tidigt”.

Det känns lite som att åka på utflykt med en skolklass. Alla har små väskor för att klara dagen. Mellanmål, tidningar och lite godis. De flesta åker tillbaka till Stockholm och vi sitter nu och planerar för dagen. Några menar att höjdpunkten är alla intervjuer som görs. Andra alla böcker man kan hitta.

Själv vet jag ingenting. Men tycker det ska bli kul att träffa läsare.

Är du där får du komma fram och hälsa. Vi kan tjöta (det gör man i götet) bloggar, Dagen och webb. Eller slem, om du vill.

De senaste kvällarna och nätterna har vi haft problem med en server på Dagen.se. Det har inneburit att laddningen av sidan har gått onormalt långsamt.

Vi ber om ursäkt för detta och arbetar på att lösa det så snart som möjligt.

Det tycks råda någon outtalad regel om att efter stängningsdags så förvandlas var och varannan monter till en efterfest.

I montern bredvid har de hyrt en dragspelskille som spelar klämkäckt och sjunger med inlevelse. På andra sidan har de beställt in nån cateringfirma. Eller klätt ut sig själva i vita skjortor och förkläden. Vad vet jag. Snittar har de i alla fall.

Själv ska jag smyga mig bort till Libris mingel.

Jag hoppas på laxsnittar, men tror på salta pinnar.

Godafton.

Det är trevligt här. Många kommer fram och pratar. Flera om blogg, andra om Dagen, några om webbtv.

Stefan Swärd var här nyss. Vi pratade blogg, såklart. Han förklarar hur han bitits av bloggandet. Det tycker jag är roligt. Och bra.

Sten-Gunnar Hedin var här och hejade också. Mest på Feature-Theres. Jag stod och gjorde något annat. Men tyckte att det hela åtminstone var värt att föreviga.

Siewert Öholm var här också. Vi hejade och han berättade om delar av de panelerna han lett under dagen. Något bloggsnack var vi dock långt ifrån.

Kvinnliga kändisar var det dock dåligt med. Förutom Helle Klein. Men hon var ju inbjuden för att intervjuas, så det räknas inte.