Det var en märklig dag i går.

Jag var helt säker på att jag var lurad på åtminstone tre grejer.

Den första var vår nyhet om Lars Vilks ska göra musikal av sina rondellhundar.

Troligt.

Inte på något sätt skulle det kunna vara allvar bakom något sådant. En hund i en rondell, en ballad om yttrandefrihet, och en Robban Broberg-sång om den tokiga Lars Vilks.

Men så visade det sig vara sant. Lars Vilks har själv skrivit om det. På datum då det inte varit första april.

Det innebär alltså att det inte var Dagens aprilskämt. Det var ju istället vår artikel om Kollektomaten med Välsignelsebonus, som ger var tusende givare en tillbakakaka på tio gånger gåvan, direkt in på kontot.

Den nyheten gick Kvällspasset på P3 på och ringde upp mig under eftermiddagen för att bjuda in mig till kvällens show.
Samma stund som jag lägger på luren inser jag – det är någon som skämtar med mig. Säkert någon på redaktionen, med kontakter på SR. Jag skickar direkt en kontrollfråga till Kvällspassetredaktionen.
Varpå de, mycket påpassligt, publicerar mina mail på sin blogg tillsammans med följande kommentar:

”Först går jag på Dagens skämt, vi bokar Dagen-Emanuel för att prata om aprilskämt, Dagen-Emanuel tror att vi aprilskämtar.

Meta.”

Oavsett det var jag in i det sista osäker på om någon aprilskämtade med mig eller inte. 

Men, de ringde upp, och nu kan du lyssna på min sammetstämma, om ni mot förmodan missade min medverkan igår.

Jag är med 20 min 12 s in i programmet (från tisdagen den 1 april)

Jag har sedan länge varit en stor fan av bröderna Schulman.

Jag känner en enorm fascination inför den nya fas de inlett i den nu så hejdlöst platta 70-talistironin.

Med enkla medel har de gått bort från en generat, sexfixerad humor, och styrt över till 2000-talets jag.
Ett Jag som blir mer och mer självupptaget. Där drömmen om 15 minuter i rampljuset är främsta drivkraften, och medlen för att uppnå dem blir alltmer sekundära.
Schulmans klär av sig själva för läsaren. Brottas med sin egen mediakåthet. Sin längtan efter att synas mer – till vilket pris som helst.
I ett samhälle som blivit mer och mer egocentrerat har de gjort sina liv till karikatyrer av just det. De häver ut sig självupptagna (ofta elaka) iaktagelser, blottar sina brister, misstag och ångest, för att sedan, konsekvenslöst, hoppa på nästa tåg.

Det är fullkomligt lysande, tycker jag, och ett exempel på (som jag sa i radion igår) humor som distanserar oss och hjälper oss att se på företeelser med nya ögon.

I går öppnade deras nya humorsajt 1000apor.se. Jag har bara hunnit klicka runt lite kort, men mer behövs inte för att inse att de lyckats träffa mitt i prick. Det är ett smörgåsbord av lysande idéer i ett välplanerat format.

Bäst av allt (och kanske mest talande för…humorfalangen?) är deras extrema insyn och nakenhet. Med parafrasen och avdelningen ”The Schulman Show” ger de total insyn till alla deras in och utgående sms, en gps visar var de befinner sig just nu, och vilka sajter de besöker.

Och apropå vilka sajter de besöker var det rätt roligt att se att en av de senaste sidorna Alex Schulman besökte var just Dagen.se.

Jag älskar aprilskämt. Jag älskar att bli högröd när jag kommer på mig själv med att blivit lurad. Jag har redan blivit det en gång i dag, och räknar med att bli det någon gång till.

Men sen finns det aprilskämt som gör en röd av andra skäl.
Tex om det som en man blivit utsatt för, och delade på ett forum förra året.

Han bodde tillsammans med sin flickvän och kom hem från jobbet då han fann möbler från deras lägenhet bli inpackade i en bil.

– Det är slut, svarade flickvännen snärtigt.

– Men mina saker?

– Det är ju faktiskt mina möbler alltihop.

Även fast han visste att det inte stämde var han mer fokuserad på att den person han trott han skulle dela livet med nu lämnade honom.

Han gick upp och satte sig på golvet i den tomma lägenheten.

Dagen efter ringer mobiltelefonen.

– Jag har råkat få med några grejer som är dina, kom och hämta dem.

Han åker till den givna adressen och möts av flickvännen som öppnar lägenheten och utbrister:

– April april!! Det här är vår nya lägenhet!!

– Va?, mannen tittar in i en färdigmöblerad lägenhet.

– Det var en överraskning! Jag har köpt den här bostadsrätten åt oss!

Mannen avslutar sin berättelse med att han relationen aldrig riktigt blev densamma, att de gjorde slut månader senare, och att han fortfarande får gå i terapi.

Crazy.

Kolla förresten in mediernas bästa aprilskämt i år här:

http://aprilskämt.se/

Hur går det för er?

Har ni blivit lurade i dag?

På redaktionen har det nyss uppdagats att vi gått på en nit. Vår VD ringde begeistrad på förmiddagen och berättade att prästen Per-Arne Dahl ska bli pastor i Filadelfiakyrkan i Oslo.

Dagens stjärnreporter Carl-Henric Jaktlund la sedan två timmar på att jaga och skriva nyheten, tills det till sist uppdagades att det hela var ett aprilskämt.

Om det var vår VD, som imorgon gör sin sista dag på jobbet, som ville avsluta sin tid med en blinkning eller bara själv blivit lurad är ännu oklart – han har för tillfället gjort sig oansträffbar. Kanske pga skrattkramp?

Själv tyckte jag inte nyheten var särskilt osannolikt. Skulle inte Carl-Erik Sahlberg kunnat bli pastor i Filadelfia Stockholm?