Först och främst: Inget snor! I huvudet, alltså. Förkylningen är över!

***

I dag är det lucka fyra. Men jag har ingen kalender att öppna. Jag kan sörja det där. Att vakna på morgonen, stöna och grymta för att plötsligt bli klarvaken och fnittrig av glädje: Jag får öppna en ny lucka i julkalendern!

Eller att komma hem från skolan och känna pirr av att snart är det en kvarts tv av nya adventskalendern. Där Ture Sventon kanske kommer närmare att haffa Vesslan, eller hur Sune ska lösa sina kärleksproblem.

Varför slutade man vara barn? (efterklokt svar: För att slippa högstadieåldern)

***

I dag skrev våra folksidor om hur en av Kirk Franklins körsångare (som han under konserten, något svenskförvirrande, kallade ”bror” – men som bara är en ”brother from another mother”) kommer till Sverige.

Vi skrev också att Kirk kommer själv. Dels för att det har varit den allmäna uppfattningen efter konserten och dels för att det har varit tongången på Facebook. Men arrangören av konserten hörde av sig och sa att så inte var fallet. När vi då kollade med konsertarrangören för Kirks konsert bekräftar han att det aldrig varit tal om att Kirk skulle till Sverige med körsångaren.

Men jag är nästan hundra: Visst stod Kirk där på scenen och sa ”ill be back in december”? Jag twittrade ju till och med om saken…

Jaja. Artikeln har nu korrigerats.

***

Sveriges radio har i dag släppt en ny policy för medarbetarnas användning av sociala medier. Alltså hur de ska få använda Facebook och sånt på fritiden. Läs den och förfasas. Det är formuleringar som visar på ett företag som tycks stånka och stöna ”ok, ni _får_ vara där. Men slappna inte av och ha kul, för ni vet aldrig när ni säger fel saker”.

Sedan när ska en arbetsgivare få dra upp riktlinjer för hur de anställda ska bete sig (och prata om) på sin fritid? Väldigt ryssland.

***

Det var allt. Nej, just det: Lars Ohly blir predikant.

Jag är fortfarande sjuk. Därav att det är tomt här.

Och jag orkar inte sätta mig ner och författa något fint. Däremot har jag under veckan gjort flera anteckningar kring bloggposter och texter jag fastnat för. De skulle egentligen hamna på Veckans länkar. Men några av dem är så fylliga att de tillsammans kan få utgöra en alldels vanlig, egen torsdagsbloggpost.

Håll till godo tills vidare.

• Vi kosmopoliter är normen nu – Artikel av Kinga Sandén – Newsmill
  – När Stora journalistpriset delades ut var Stefan Mehr konferencier. Han var märklig. När det var kvinnor på scen ställde han ovidkommande frågor: ”Har inte du varit magdansös tidigare”, ”har inte du polsk bakgrund”. Han glömde mikrofonen och var allmänt mer fokuserad på kringsaker än den journalistiska gärningen bakom priset. Tydligast blev det när Kinga Sandén tog emot priset. Därför är det befriande att läsa Kingas egen debattartikel kring saken.
• Ge mig inte mer pengar
  – En fascinerande historia om hur Andreas Ekström – som bad allmänheten sponsra hans bokprojekt – fått så mycket pengar att han nu kan ge vidare dem till andra i hans position.
• Riksdagsledamot vigde TV4:s politiske reporter – Dagens Media
  – Ett exempel ang transparensen i digitala jämfört med analoga. Journalister har alltid haft tveksamma kopplingar, tveksamma vänner och tveksamma relationer. Skillnaden i dag är att det med twitter och facebook blir mkt lättare att se. Det betyder inte att journalisten, varken då eller i dag, gör ett sämre jobb.
• Jonas Gardell – Dagbok
  – Jonas Gardell reder ut missförstånd i Vatikanfrågan. Det är bra skrivet. Det är väldigt många kolumnister som de senaste veckorna har skrivit om Gardell och Katolska kyrkan utan att göra någon ordentlig research kring det. Fattigt, tråkigt och slaskjournalistik. Själv undrar jag om Jonas Gardell har läst Dagens sista artikel i saken, och förstått varför det blev som det blev?

Är förkyld och icke-arbetande i dag (så vad gör jag här framför datorn?) och har youtubat en del mellan feberdimmorna.

Av en slump hamnade jag på vårt klipp under Samuel Ljungbladhs inspel under  Kirk Franklin-konserten. Jag ser det igen. Återupplever känslan där några meter från scenkanten med en fjuttig Flip mino-kamera i handen.

Kollar statistiken på klippet. Rekord i antal visningar på vår youtubekanal. Kul! Arbetet under konserten lönade sig.

Bland de relaterade klippen ligger flera andra Ljungblahdklipp. De flesta filmade på längre avstånd, sämre kvalitet och skakigare hand.

Men så dyker ett annat klipp upp. Som påstår sig ha HD-kvalitet. Jag klickar och upptäcker en redigerad, färg- ljudfixat youtubeklipp som är helt suveränt. Som får med alla ljudnyanser min kamera inte fick med. 

Det är flera kameror, från märkliga positioner, och tycks inte vara konsertarrangörernas egen. Och i slutet av klippet springer en kameran efter Samuel och filmar när han bli omkramad av sina vänner.

Ägaren av klippet, ”kaxmusic” har inget annat klipp uppladdat. En googling på namnet ger inga ledtrådar.

Ett mysterium? Hursomhelst. Se klippet igen. Med HD-kvalitet. Och få en mer rättvis bild av KirkFranklin-konsertens bästa ögonblick.