Vi var några stycken som var på svd.se:s redaktion i dag. Trevligt, och allra mest intressant. Svd.se är, i mina ögon, en av de intressantaste,  snyggaste och mest överblickbara aktörer bland svenska mediesajter. Många insikter gjordes och idéer föddes.
Och en sur påminnelse gavs också.

Det var precis när vi kom, hade blivit väkomnade över en stakethög disk och fick sedan stå några sekunder och vänta innan receptionisten vaknat till från ett datorkoma, tryckt på en knapp så vi kunde komma in.

”Vad gör flicketösen” tänkte jag genusförkastligt och kastade ett öga på hennes datorskärm för att se vad som förlamat henne.

Vad? Jo, aftonbladet.se. Såklart.

Detta evinnerliga aftonbladet.se

Inte ens på svd – vars sajt t.o.m blivit framröstad som bästa mediesajt 2007 – slipper de undan det grepp Aftonbladet satte om svenska folket på mitten av 90-talet.

Minns ni? Jycken som dansade runt på sidhuvet? ”Chatten” med vardagsrum, hall, sovrum? De fula röda knapparna?

Allt det där ger nästan nostalgirysningar. Lite som minnet av den första hotmailadressen. Eller Altavista, eller de första stapplande stegen in i världen där man ”surfade” på nätet.

Det hårda faktumet är att aftonbladet, med hjälp av att vara så tidiga med att anamma en ny teknik, fostrade svenskars internetbeteende. Genom sin chatt, och genom att tidigt vara en av de ytterst få väluppdaterade sajterna var det där man var, där man hängde.

Ett helt Sverige kunde helt plötsligt tangentbordsskriva www.aftonbladet.se lika snabbt som sitt eget namn.

Det här lever Aftonbladet på än i dag. Med brutala 4 000 000 unika besökare varje vecka kan de liksom inte få mer trafik. Hela Sverige är redan där. Papperstidningen hängde med av bara farten, gick om expressen och blev störst i norden.

Allt för att de var först på en marknad som ingen riktigt hade fattat än.

Fostran sitter hårt i. Vi slentriansurfar in på aftonbladet för att vi är vana med att de är först med nyheter. Det där sitter i sig. Så till den grad att receptionisten på svd inte kan slita sig från konkurrerande Aftonbladet.se när gästerna kommer.

Det kommer antagligen sitta i sig ända tills knattarna födda -95 eller senare sitter bakom receptioner. Kanske har de då ett val. Kanske har de då blivit fria från aftonbladetindoktrineringen, och kanske får även vi, och övriga sajter, en större chans att konkurrera på lika villkor.

Tills dess går alla nyhetssajter – oavsett nisch eller bevakningsområde  – en svår och tuff strid till mötes.