Varje torsdag ligger den där. Längst ned bland de kristna kanalernas tvsidor. En annons för Dagen.se. Den ligger där av tradition. Samma tradition säger att webbredaktören ska synas i halvkropp. Tillsammans med en pratbubblevariant.
Så där är jag. Känner mig som en bilförsäljare med påklistrat pastorsleende. Knappandes på min dator som om det vore en överpedagogisk amerikansk billboardreklam. Uppställd bredvid en käck text om en käck funktion. Varje torsdag.
Varje torsdag uppstår också samma fenomen. Jag sätter mig med tidningen på morgonen, bläddrar och när ögonen till slut råkar falla på annonsen bläddrar jag snabbt förbi, säger ”ja, ja, ja” högt för mig själv, som för att liksom överrösta alla ovanstående tankar.
Jag lägger ifrån mig tidningen och tänker ”En dag. En dag ska komma på något tufft att placera där. Då ska de få se på sjutton”