Vilken öken det har varit här några dagar. Det har ju varit helg, förvisso, men själv har jag suttit fastklistrad vid skärmen för att följa det fenomen som utspelar sig i bloggosfären nu ang FRA-lagen. Det är historiskt på många sätt, som jag skrivit förut. 

Men nog om det.

Jag förutsätter att ni har läst Anders roliga post om olika amerikanska profilers karaktärssvar på frågan ”Why did the chicken cross the road”.

Den är rolig.
Jag gillar bäst Hillary Clintons:
”When I was First Lady, I personally helped that little chicken to cross the road. This experience makes me uniquely qualified to ensure — right from Day One! — that every chicken in this country  gets the chance it deserves to cross the road.  But then, this really isn’t about me……”

Eller Dick Cheneys:
”Where’s my gun?”

Men så tycker bildredaktörsJosefin att hon är fantastiskt fyndig när hon självmant knåpar ihop ett Emanuel Karlsten-svar som hon skickar ut till redaktionen:
”Åh, jag önskar så att kycklingen hade stannat på andra sidan vägen. Då hade jag inte behövt skämmas så förskräckligt för att den nu befinner sig i min sallad!!”

Och jag kan inget annat än böja mig och ärligt konstatera: Touché.