När man inte vet vad man skrattar åt?

Den här reklamen är uppsatt lite varstans i Stockholm. En seriestripp med tillhörande reklam för en serieutställning på ett muséum.

Jag har gått och fnissat åt den i flera dagar nu. Tittat, lett och skakat lite på huvudet åt tokeriet.

Är inte seriestrippar fantastiskt underskattade? De liksom påkallar vår uppmärksamheten genom humor och blottar samtidigt något djupt om en samhällstruktur, konsekvensen av våra värderingar och attityder.

För när man slutar fnissa åt den här serien framträder ett ganska obekvämt djup. Om ytlighet, otillräcklighet och relationer.

Ja, det vara bara det jag hade att säga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *