Livets ord släppte i dagarna ett pressmeddelande om att Ulf Ekmans blogg firar fem månader.

Jag tycker det där sött på flera sätt. Dels att han firar femmånadersdag (det trodde jag var förbehållet nyförälskade par), dels hur euforisk Ulf är över bloggens framgång och dels över hur han hyllar bloggen som redskap.

Men allra gladast är jag över den förebild Ulf är.

För bara ett år sedan skrev Ulf ledarartiklar om att bloggosfären är ett ”tjatter utan dess like” och att ”vi slår knut på oss själva för att vara längst framme i kommunikationssamhällets alla innovationer”.

Men Ulf är uppenbarligen inte rädd att ändra sig, testa och ge saker en chans. Det har han visat och jag tycker det är fantastiskt hoppfullt.

Kyrkan – i alla dess riktningar – behöver större transparens och kommunicera med sina medlemmar.

Bloggen är då varken ”ett tjatter” eller att snå knut på sig själv. Inte heller är det att kasta tid i sjön. Istället är det ett sätt att närma sig de församlingsmedlemmar som annars bara ser pastorn en eller två gånger i veckan.

Herderollen har fått chansen till renässans. Ta den, herdar.