Såg ni Helgmålsringningen? Om inte kan ni göra det i efterhand.

Eller så kan du bara läsa vad jag sa här nedan. Ord för ord:

[scen:i kyrkan]Visst är det fint? Med ljus. Och kyrkorummet. Inte minst när
det börjar närma sig jul – de få gånger om året då hela Sverige börjar trängas
i kyrkan för att riktigt insupa julatmosfär. Komma i rätt stämning. Få den där behagliga känslan.

Ibland oroas jag av att vi genom allt det fina och vackra gör
oss en felaktig bild av hur det är att vara kristen.  Att det är så harmoniskt och ger en sådan
sinnesfrid. Som om det vore den största grejen med en Gudstro: Att livet blir
behagligare. Jag är inte riktigt säker på det.

[scen: ute i folkhav] För mig är det inte så. Att det är behagligare att vara
kristen. Min kristna tro är närmast en storm av känslor kring ett enda faktum:
Att det är sant. Att Gud finns.

Och egentligen är det väl det som borde vara det lockande med
kristen tro. Inte att du får ett bättre liv, blir en bättre människa eller
något annat. Utan att det är sant. Livets sanning. Livets mening.

Det är inte en särskilt bekväm insikt. Och ska jag vara
ärlig önskar jag ibland att det inte vore sant. Mitt liv hade sannolikt blivit
mycket enklare. För när ett Gudsperspektiv kommer in i bilden motsäger den allt
i den samhällsstruktur vi har byggt upp.

Där jaget är i centrum, och jag är skaparen av min egen
lycka och framtid.

Ett samhälle där Gud. blivit överflödig för att Gud. inte passar
in på frågan ”Hur blir mitt liv mer bekvämt”.  

Men frågan är fel ställd. Den borde vara: Är det sant – att
Gud finns? Att Jesus är vägen till Honom.

De delar av världen där flest blir kristna i dag, är i de
fattigaste länderna. Jag tror man kan tolka det på två sätt. Antingen att de är
så desperata att de greppar efter minsta hopp. Eller att det är först när de tvingas
söka utanför sig själva som de finner sanningen.

Jag tror att det kan vara både och. Men jag tror framförallt
att vi har något att lära. Att det är först när vi tar oss utanför vår
trygghetszon som vi upplever vad som är sant i livet.

Att acceptera den sanningen är inte enkelt, eller bekvämt.
Men själv ser jag inte något alternativ. För finns Gud och vill Han ha någon slags relation till mig – då är den
sanningen mer värd än varenda bekvämlighet i världen.