Jag har varit och klippt mig. Det var trevligt. Jag och min frisör har liksom hittat varandra genom att inte hitta varandra alls. Vi pratar aldrig om något onödigt och meningslöst. Bara hår, frisyr och ”nu är det klart”.

Och så en grej till.

Det händer precis när hon är klar. Hon tar fram en spegel ställer sig bakom mig och lägger huvudet på sned och säger ”vad tror du?”.

Jag förstår aldrig riktigt det här. För det första för att det endast är där i frisörstolen, en gång i månaden, som jag ens medvetandegörs om att jag har nackhår. Jag har nog aldrig vinklat en spegel för att se om nackhåret ligger rätt. Säger det mer om mig än frisören? Men oavsett det: Frågan ställs alltid efter att hon klippt ut, kammat och stajlat. Och ändå står hon där och ställer frågan med uppriktig blick; ”Vad tror du?”. Och inte menar hon att jag nu tillåts utrymme för att säga ”Nja, skulle önska att du tog något kortare. Ja, egentligen rakt igenom”? Att vi då ska starta om, tvätta ur stajlingen och börjar klippa igen?

Jag förstår inte detta. Är det en del i ett spel? Ett blygt kodspråk om komplimangsdricks?

Utöver detta trivs jag mycket bra med min frisör.