Mitt i allt Obama-rus minns jag plötsligt en post som jag påbörjade efter ett lite märkligt restaurangbesök för inte så länge sedan.

Vi hade satt oss ner och servitören tagit upp våra beställningar när han plötsligt lutar sig framåt och lite förtroligt frågar ”Jobbar ni på Dagen?”. Han hade sett ett kuvert med Dagenlogga jag hade med mig.

Jag: Jo, det stämmer.

Servitör: Åh, så kul. Ja, jag prenumererade förut, men hinner inte nu. Ni vet, nu i den yttersta tiden är det så stressigt.

Jag: Ok, just det. Så kan det vara.

Han log och hastade vidare till nästa bord. Snart kom han tillbaka med vår mat, serverade och stannade sedan upp.

Servitör: Ursäkta, jag måste bara fråga er. Vad tror ni om Obama?

Jag: Obama? Ja, han är väl bra.

Servitör: Jag tänker inte på hans hudfärg eller så. Men jag tänker mer på det här att han är muslim.

Jag: Vadsadunu?

Servitör: Jo, jag vet. Han säger att han är kristen i USA så att alla skulle rösta på honom. Men han är ju född muslim. Han kan få stöd från de de muslimska länderna när han är president.

Min bordskamrat: Men jag tror nog han är kristen. Att du kan vara lugn.

Servitör: Ja, man får hoppas.

Han är tyst en stund och fortsätter sedan.

Servitör: Men jag sökte lite på nätet på Obama… Jag tror att han kan vara antikrist.

Framför mig står en 40-årig man som på allvar tror att Barack Obama inte bara är en muslim in disguise, utan också självaste antikrist. Påståendet är både allvarligt och ärligt menat. Han tittar på mig och förväntar sig någon respons. Det handlar om en oro som tär honom, att USA:s första svarta president skulle vara djävulens avkomma.

Jag försöker försäkra honom om att jag inte tror att det är så. Han nickar lite skeptiskt och går vidare. Kvar lämnas vi med en lite fadd smak av verklighet. Det måste vara förfärligt. Att tro så, att känna så.

Jag inser efter lite googlande att han inte är helt ensam. Det känns så märkligt. För visst kan man tänka på att Jesus kommer tillbaka, på vad som händer den yttersta tiden.

Men vem eller vad hjälps av att jag börjar spekulera om vem som skulle kunna vara Antikrist?

Samtidigt kan jag inte låta bli att känna något komiskt över det hela. Jag har såklart hört att de finns som har teorin att Obama är muslim och/eller antikrist. Men jag har avfärdat det för att vara Phelps-stollar. Inte vanliga servitörer från en stockholmsförort.

Eller underskattar jag det hela? Är det här resultatet av att vi inte pratar tillräckligt om den yttersta tiden? Borde vi prata mer och oftare om vad Johannes uppenbarelse betyder, innebär och vara bättre på att ge varandra verktyg för att förstå Bibelns mest svårlästa bok?

För konsekvensen av att vänta på att få måla djävulen på väggen måste ju bli rädsla, misstänkliggöranden och ytterst främlingsfientlighet.

Och jag anar att vi som kyrka, ju längre tiden går, kommer att få ett allt större ansvar att stävja sådant.

(för övrigt, nej, Obama är inte muslim)