Carolas artistskola verkar trots allt bli verklighet. Fast nu heter den Carola Camp. (Är det domänregistrerarna på CampCarola.se/-.com som tvingat namnbytet?)
Vi skriver i dag om Carolas senaste reklamfilm för artistskolan. Själva filmen verkar vara en improviserad och snabbt ihopslängd grej man gjort vid sidan av något annat. Den behövs inte ordas särskilt mycket om. Då är det mycket roligare att säga något om innehållet i filmen.
Carola bjuder verkligen på sig själv. Spelar karaktärer i tokiga roller. Det är inte särskilt roligt, för mig. Säkert roligare för hennes fans – målgruppen för artistskolan.
Men jag rodnar heller inte å hennes vägnar. Som man gör med personer som inte själva märker hur pinsamt det är. Som jag tidigare har gjort när Carola har blommat ut lite på scenen, dragit ett mellansnack som drunknat i hennes sällsynta förmåga att säga väldigt lite med väldigt mycket ord.
Nej, för det här är mamma-spex. Ni vet? Sånt som bara mammor kan göra. Klä ut sig, förställa rösten, gå lite rultigt och sedan inte kunna hålla sig för skratt åt hur tokig hon själv var.
Och sånt generas man ju inte av. Åt sådant ler man, himlar lite med ögonen, rycker på axlarna och tänker ”Ja, det var väl kul för henne”.