För några decennier sedan hade du fått en rynkad panna och ett varningens finger om du började tala om tatueringar. Var det så att du hade en tatuering på kroppen – oavsett eventuellt kristusmotiv – ryggade man instinktivt tillbaka. För att liksom inte ha med den ofrälse att göra.
Kvinnor med knutar i nacken och män i plommonstop menade helt enkelt att tatueringar var fel och hänvisade till gammaltestamentliga texter.
Imorgon börjar Evangelistveckan. En vecka för evangelister, antar jag. Där man pratar om evangelisation, om jag får gissa vidare. Och då verkar allt förlåtet. En klassisk sjömanstatuering, med ”Mamma” utbytt mot ”Jesus” används som logga för hela konferensen!
Och det där må vara som det är med det där. Men allra roligast är att det, bara ett år tidigare, föregåtts av en likadan logga.
Som om det är inflation i tatueringstolerans i frikyrkan!
Kolla på Missionskyrkans ”Kallelsedagar” från 2008:
Tokigt det där.