Himmel vilken crapping bild. Jaja. Nu är jag här! På Torp! Evangeliska frikyrkans sommarkonferens. Och se så peppad jag var där vid konferensens entré!

Desto mer deprimerande var det att komma in på området. Här är ju nästan folktomt! Var är ni alla EFK-människor?

Det är nästan deprimerande. Man går runt och tittar lite, strosar mellan husvagnar och söker kontakt.

Nada.

David Wingren är här i alla fall. 

Han har lämna alla papperstexter och sitter nu och nojar. I kväll har han fått tillfälle att möta bandet Petras sångare. Ett band som var hett om man var ung på 80-talet. Det var David. Och trots att sångaren nu är närmast en föredetting får David nervösa ticks när han pratar om mötet. Han lovar filma. Och blogga. Jag lovar titta.

David berättar också att det är besöksrekord på Torp. Jag skrattar högt! Han menar också att det är kvällarna som är grejen. Och midsommar. Då kommer tydligen de flesta torparna. Upp till 5000-6000, trodde Kumlapastorn.

Kumlapastorn träffade jag i samband med mitt seminarium. Jag höll ett om hur kyrkan borde bli bättre på att använda (wait for it…) sociala medier (!). Vår torpbloggare Maria var där och lyssnade och fotade

Jaja. Jag ger Torp en chans till kvällen så hoppas vi på bättre mingel då.

Hejsvej.