Nyhem tycks vilja mig ont. Den hälsar med ett sånt där regn som kommer underifrån. Som förstör skor och som planterar ettriga förkylningar. Sånt regn.

Men nu är jag här. Pingstisarnas stora vecka.

Jag springer in i Nyhemshallen. En sporthallsliknande sak som fullkomligt skär av all kommunikation till omvärlden. Ett steg in i hallen och mobiltäckningen dör. Jag har sprungit runt i hela hallen och testat. Till sist hittade jag lösningen. En stol precis bredvid ingången. Och här sitter jag och bloggar.

Det är för övrigt nattvard i Nyhemsbunkern. Och någon slags avtackning, eller vigning. Hann aldrig förstå riktigt. Det stås upp mycket och händer sträcks när man ber. Som att leda bönestyrka mot dem där framme.

Nattvardskillen, han som pratade, var bra. Nattvard är något av de sakerna som jag har svårast för i kyrkan. Så mycket ritual. Så mycket förväntningar på hur man ska bete sig. Allt vi gör är ju att käka och i gemenskap minnas det Jesus gjorde!

Nattvarden förklaras och sedan alla procedurer. ”Gluten här, vanligt där, ni som inte vill dricka kalk har plastmuggar här, ni som vill doppa brödet gör det här”.

Men nattvardskillen, ungdomspastor i pingst Linköping tror jag, tog vara på hela det där sedan. Pekade på vi skulle reagera om vinet kom före brödet! (eller om det var tvärtom) Han tog ner det på jorden på ett bra sätt. Skönt!

Det var det. Nu ska jag gå och ta själv.

Nämenvänta! Nu kom Pelle Hörnmark, pingströrelsens ledare förbi och klappade på axeln. Oklart om det är detta som kallas pingstryggdunken!